Barn och unga ska inte betala för balanseringen av statsfinanserna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under pågående regeringsförhandlingar är barns och ungas välmående förhoppningsvis högt på agendan – för vad annat kunde vara viktigare för att ”trygga välfärdssamhällets framtid”, som regeringssonderare Petteri Orpo (Saml.) lovat göra under valkampanjen?
Det finns dock vissa välgrundade skäl till oro. Partierna som nu försöker bilda en majoritetsregering är nämligen alla mer eller mindre överens om omfattande balanseringar av statsbudgeten. Detta kommer också med all logik, vilket finansministeriet bekräftat, att innebära betydande nedskärningar.
Oberoende om man ser dessa åtgärder som nödvändiga eller inte för samhällsekonomin som helhet är det skäl att medge att en hård kamp om resurser är att vänta. Då är det de mest utsatta som lätt drabbas värst eftersom de inte har starka intressegrupper som för deras talan.
En sådan grupp är de barn- och unga som redan nu riskerar marginaliseras. Ett sätt som välbefinnandet hos denna grupp kan stärkas är att istället investera i tillgången till meningsfull fritidsverksamhet, däribland konstundervisning. Statens roll här är inte marginell eftersom kommunernas resurser är kopplade till nationella politiska beslut.
För närvarande pågår en utredning om tillgången på konstundervisning på svenska i Åbo. Arbetet har som avsikt att bana väg för att fler barn och unga får möjlighet till en konsthobby, och projektet stöds av Svenska Kulturfondens SKAPA-satsning. I utredningen framkommer det tecken på en oroväckande polarisering: en del barn har inte någon hobby alls, medan andra har fler än de knappt hinner med. Orsakerna till detta varierar – de kan vara till exempel socio-ekonomiska eller språkliga, eller en kombination av dessa.
Detta är oroväckande eftersom tillgången till en hobby är något som både utvecklar barnets färdigheter inom en konstform och ökar kreativiteten över lag. En meningsfull hobby kan också ge en viktig social kontext åt dem som annars riskerar marginaliseras.
En sak som heller inte får förbises är att fastän Covid-19 pandemin nu officiellt är över, så lever de sociala effekterna av den fortfarande kvar. Isoleringen under pandemin hade en mycket negativ inverkan på många barn- och unga. Om man nu väljer att balansera ekonomin genom nedskärningar som drabbar den gruppen – ironiskt nog för att “korrigera” den ekonomiska politik staten fört under pandemin – riskerar effekterna bli strukturella. Det i sin tur vore mycket destruktivt både på individ- och samhällsnivå.
Därför borde man nu se bortom eventuella ideologiska skiljelinjer mellan regering och opposition och komma överens om att investera i barns- och ungas välmående, inklusive möjligheten till hobbyverksamhet. Hela samhället skulle vinna på en sådan pakt för ungas välmående. Frågan är om partierna binder sig till detta?
Johan Ekman
Utredningsperson, Åbo-stads SKAPA-projekt; doktorand i sociologi
Anna Edgren
Kulturkoordinator, Åbo stad/servicehelheten för fritid; medlem av Åbo stads SKAPA-styrgrupp
Tove Salovaara
Verksamhetsledare, Åbolands Ungdomsförening ÅUF; medlem av Åbo stads SKAPA-styrgrupp
Jenny Wiik
Illustratör och designer, projektforskare, Yrkeshögskolan Novia; medlem av Åbo stads SKAPA-styrgrupp
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.