Mänskliga och artificiella gräsrotsbyråkrater
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Gräsrotsbyråkrater brukar man i forskningslitteraturen kalla de offentliganställda som utgör medborgarnas första kontakt med en myndighet. Genom sitt arbete har gräsrotsbyråkraten, som till exempel kan vara en polis, en socialarbetare eller en handläggare på en myndighet, en viss makt över andra människors liv genom sin befogenhet att utdela förmåner eller att använda olika former av tvångs- och sanktionsåtgärder.
Kontakten mellan medborgaren och gräsrotsbyråkraten kan rutinmässig och vardaglig, men innehåller ändå alltid ett element av allvar.
Studenter som fått praktikplats eller jobb på en myndighet brukar ofta berätta om hur de blivit bleka och eftertänksamma vid insikten om att de behöver underteckna ett beslut om arvsbeskattning eller avslag på en förmånsansökan med eget namn.
Vissa gräsrotsbyråkratjobb kan vara förknippade med direkta hot och faror, tänk till exempel på en utmätningsman som knackar på hos ett konkursbo, eller en tillsynsveterinär som utreder en anmälan om misskötsel av djur. Barbara Heinonen skrev intressant i en kolumn i Pargas Kungörelser 22.2.2024 om hur hennes arbete som häradsfogde inneburit ofrivillig kontakt med alla möjliga husdjur.
Folkpensionsanstalten meddelade i april att de som en arbetsmiljöåtgärd inleder ett försök där handläggarens namn inte skrivs ut på vissa beslut om utkomststöd, eftersom de namngivna handläggarna fått ta emot mycket osaklig kritik (Helsingin Sanomat 19.4.2024).
Forskningen om gräsrotsbyråkrater visar att det är svårt att bortse från de sympatier och antipatier som väcks när människor möts. Erfarna byråkrater lär sig läsa av situationer och balansera mellan likabehandling och mänskliga hänsyn.
I den svenska förvaltningsforskaren Vicki Johanssons studie av statliga tillsynsinspektörer uttrycker en av intervjupersonerna det som att det gäller att ha en insikt om hur man hanterar människor och förstå när det går att övertala och förhandla, och när man har en riktig tjurskalle på andra sidan bordet där det enda som biter är att hänvisa till formell myndighetsauktoritet.
I dag fattas allt fler rutinbeslut inom den offentliga förvaltningen av en dator. Den som vill ändra sin inkomstskatteprocent och blixtsnabbt får ett nytt skattekort har att göra med automatiskt beslutsfattare som bygger på inprogrammerade algoritmer. 2020-talets gräsrotsbyråkrat är allt oftare en algoritm.
Att algoritmerna är samtidens gräsrotsbyråkrater verkar trots den ökande diskussionen om artificiell intelligens fortfarande okänt för många. Enligt en studie av Denk, Hedström och Karlsson från 2019 var det bara 20 procent av svenskarna som kände till att en del myndighetsbeslut fattas av datorer och inte av människor.
En algoritm blir inte trött eller rädd. Den protesterar inte mot övertidsjobb, men saknar gräsrotsbyråkratens erfarna blick för balansen mellan mänsklighet och auktoritet. Fler myndighetsbeslut som fattas av algoritmer innebär år ena sidan bättre effektivitet och opartiskhet, å andra sidan sämre hänsyn till människors helhetssituation, trodde de som svarade på undersökningen av Denk med flera. Trots att tekniken blir allt mer avancerad är det här ett aktuellt dilemma också i framtiden.
Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.