Turism är bra för skärgården, inte sant? Inte sant? – ”Nagu har råd att sätta gränser”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Låt mig komma med lite grubblerier om huruvida turismen är bra för skärgården. Detta med risk för att komma med en partsinlaga: Jag lever inte av turismen. Skärgårdens svenska identitet ligger mig varmt om hjärtat. Och jag är en vän av ordning och reda, ja, rentav prydlighet – speciellt på Nagu Kyrkbacken.
Till Nagu har jag kommit regelbundet varje sommar sedan 1970. Mina föräldrar flyttade permanent till Nagu 1983, de blev närmsta grannar till Framnäs. Jag övertog huset 2006 och besöker Nagu flitigt året om.
Mycket har hänt sedan 1970. Utbyggnaden av Nagu hamn. L’Escale. Diverse evenemang har dött ut: Skärgårdskarnevalen, otaliga midsomrar med ljudligt festande kring Framnäs. Nu finns det seglingsveckor, Potatisfestival och Nagu kammarmusikfestival.
Kärnan i detta är att skärgården är vacker. Vatten är vackert och stränder är vackra i hela världen – och knappast någonstans finns det så mycket av den varan som just i Nagu. Luften är ren, naturen är bildskön. Det är nära från Åbo och inte långt från H:forstrakten. Så mycket skönhet, så nära!
Skärgården har anpassat sig till detta. Fina restauranger och välskötta hotell erbjuder unika upplevelser för turisterna. Byggnationen och fastighetsvården sysselsätter många. Säsongen är kort, och det gäller att få ut det mesta ur den.
Ingen turism kommer utan frånsidor, så ej heller i Nagu. Men jämför man med utländska dussinturistorter har Nagu klarat sig väl – Kyrkbacken är ingen skräphög ens under högsäsong; det finns föga importerad brottslighet. Också den delen av lokalbefolkningen som inte direkt lever på turismen förhåller sig positivt till det mesta, med vissa undantag, såsom oljudet från båtvrålåken på vad som kallas Saaristo Poker Run.
Namnet för detta evenemang pekar på en knepig fråga för skärgårdens identitet. Jag lever i tron att det svenska språket är en del av det som berikar de finska turisternas upplevelse. Finnen får på nära håll uppleva exotik, lite som då italienare reser i det språkligt sett tyska Sydtyrolen. Termen ”lähiulkomaa”, ”närutomlands”, har myntats.
Exotiken får gärna vara konkret. Holmar och skär har vanligen namn enbart på svenska. Ortsbornas kunskaper i finska är det lite si som så med, och det är inget att skämmas över. Grundantagandet i butiken bör få vara att kunden med hög sannolikhet talar svenska, såsom ortsbo eller mångårig sommargäst. Självutplåning enligt devisen ”i Finland talar man finska” slutar illa. I Nagu talar man svenska, men visst, gärna också turistens språk, så gott det går. Turisten är en gäst, inte chefen.
Nagu har råd att sätta gränser. Man må tycka vad som helst om vräkigheten i Nagu hamn, men kommersen där är hanterlig och har vuxit fram gradvis. Det som däremot aldrig passade i Nagu är midsommarfirandet kring Framnäs. Jag minns hur mina föräldrar led varje år. Mången stupfull, raglande tältare fick sig ett ordentligt skrämskott då hen stiftade bekantskap med min salig far, som patrullerade omkring och hötte med sin promenadkäpp formad som en yxa.
Nu finns det planer på en campingplats alldeles invid Nagu hamn. Det låter inte helt genomtänkt, tycker jag. Eller lider jag av fenomenet NIMBY, ”not in my back yard”? ”Kärnkraft är helt okej bara kraftverket och slutförvaringen är någon annanstans”. Nja, jag tycker NIEFY, ”not in everyone’s front yard”. Jag kan inte tro att ett tältområde kan hanteras lika bra som Nagu hamn. Området är ju närrekreationsområde för allihop: ortsbor, hamnbesökare, sommargäster på promenad, barn i rutschbanan, turister som badar på stranden, kajakpaddlare.
Så ja, turism är bra. Men Nagu har råd att välja vilken.
Här kan du läsa fler kolumner av Kaj Arnö.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.