Cantate! Sjung!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Så lyder nästa söndags gamla namn: ’Sjung!’
Varför ska det sjungas? I kyrkan? Överhuvudtaget? Kan inte man säga bara? Vad händer när vi sjunger?
Det är inte lätt att exakt definiera förhållandet mellan tal och musik. De är inte samma sak. De är inte främmande för varandra. Enligt vissa teorier (t.ex. Steven Mithen: The Singing Neanderthals, 2005) har mänsklig musik och mänskligt språk samma rötter.
Det finns språkliga element i musiken, och det finns musikaliska element i språket. I sången förenas språk och musik. Men som kommer till, eller lyfts fram, är en svårfångad dimension.
Musik öppnar språket för en viktig dimension. Denna dimension kännetecknas av att musik i högsta grad är relation: både inombords (tankeuppgift: kan en ensam ton vara musik?) och i det vad musiken gör med oss: den skapar eller väcker attityd, känslor, gemenskap. Musik förmedlar en helhet i kroppen. Musik engagerar hela människan.
Därför är sång och musik en viktig symbol och verksamhet just i kyrkan. Musiken förkroppsligar och gör det som är kyrkans grund, uppgift och funktion: att öppna kropp, hjärta och sinnen för varann och för en annan.
En inte motsatt, men mera omfattande dimension som binder samman, skapar helhet och gemenskap. Vi pekar mot denna dimension med ord som Gud, helighet, evighet, himmel.
Det är också det Jesushistorien handlar om. Jesus lever hela tiden öppen för Guds musik, för den gudomliga dimensionen i livet.
På det viset blir han själv en öppning mot himlen. Han är Gudsnärvaron personifierad. (Det är så jag förstår att vi kallar honom Guds son.)
Det han vill befria oss från – de som kallas ’synd’ – är innerst inne relationslöshet, vår ’inkrökthet i oss själva’ (som bl.a,. Martin Luther har kallat det: homo incurvatus in se). Oförmågan, eller oviljan, att lyfta blicken ”över den egna tallrikens kant”, ”über den eigenen Tellerrand hinaus”, som man säger på tyska.
Det finns mycket som kan misstänkliggöra och ifrågasätta denna öppenhet och generositet, fast den finns inbakad i livet och själva tillvaron.
Vi dras mycket med tankesätt som analyserar (upplöser) och räknar bara med det som går att mäta i kilo och metrar, minuter och pengar. Som stirrar på de enskilda noterna men hör inte melodin.
Men livet är inte bara ord och kalla fakta. Utan musik.
Därför: Cantate! Sjung!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.