Vegasnack – ”Yle bemöter kritiken med tystnad eller mothugg när ett medgivande beklagande, en ursäkt eller ett löfte om bättring vore det enda riktiga”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Radio. I augusti skrev KG Backholm en utmärkt insändare om språket och musiken på flödesradiokanalen Vega. Det är bra att någon för alla missnöjdas talan och efterlyser ”sting och intellektuell skärpa” i stället för ”snackmos”.
Dessutom lovordade insändarskribenten sina favoritprogram.
Så det var inget negativt råskäll utan befogad konstruktiv kritik och uppskattande ord.
Mina favoriter är det musikallmänbildande programmet Lux, Kulturpodden (nyanserat om litteratur, film och teater), det lekfullt kunskapsförmedlande vetenskapsprogrammet Kvanthopp och den utmärkta Klassiska kvällen. Alla fyra värda ett stort tack.
Yle bemöter kritiken med tystnad eller mothugg när ett medgivande beklagande, en ursäkt eller ett löfte om bättring vore det enda riktiga.
Vi som vantrivs med språkfelen, tomsnacket och den återkommande ointressanta musiken på spellistorna blir upplysta om att vi inte begriper att språket och musiken förändras. Det torde alla vuxna med kärlek till språk och musik vara medvetna om.
Här ett potpurri med Vegajargong som inte kan försvaras med att språket utvecklats.
”Till näst så tar vi oss an Finland då det kommer till det faktum att det ser ut som att vårt land av orsak eller annan tillhör en av de länder var invånarna spenderar deras sitt liv på det lyckligaste sättet om vi säger så. Jag fortsätter givetvis för den delen garanterat säkert, vet du, hålla dig där ute sällskap kring den här snackisen och såndärnt efter sexnyheterna. Sådant på gångs, så far ingenstans efter nyheterna. Men hej, tills dess hör vi den mest spelade finlandssvenska låten på kanalen. Jag säger tack och hej och så hörs du och jag igen en annan gång.”
Det egentliga budskapet ryms i de korta meningarna: Finland anses vara ett av världens lyckligaste länder. Det diskuterar vi efter nyhetssändningen klockan sex.
I väderrapporten nyligen sade någon ”Finland tillhör till ett vidsträckande nederbördsområde…” (!?)
En etablerad programledare talar om ”syskonkorv” (!?) och ”S:t Michels”(!?).
En flödespratare fyller en stor del av sin avlönade tid vid mikrofonen med ”liksom, vet du, och såhär, och såndärnt” och skrattar gärna själv åt sina krampaktiga rolighetsförsök. Befria lyssnarna från sådant snackmosflöde!
Det går inte att förmedla ett nyanserat innehåll utan ett nyanserat språk.
Inte är det fråga om språkutveckling när en medelålders kvinna i en podd säger ”värför, hurudan, typ, you name it” eller utbrister ”vitsi man sku borda…” Många använder ordet priviligierad (som om det hette priviligium) och felaktiga pluralformer som videon, taxin, bastun, sökanden och studeranden används dagligen.
Somliga tar an sig och sticker in sig, många använder en- och ett-genus godtyckligt. Man säger i jämförelse till och talar om biblotek och aptek.
Man sjunger och läser åt barnena eller kidsen.
Tygkassar och hörlurar är på spel i radions tävlingar. En programvärd berömmer sin gäst för att hon är ”rakt på tal” och en annan säger ”jag konstaterar välkommen” och deras ”uttalas” ibland doms.
Kuststationernas namn förvrängs med felbetoningar, meter och grader ges ett-genus, vinden vrider västerut och vi uppmanas använda paraply när det råder stormvarning. ”Ha en riktigt fortsatt bra eftermiddag.”
Gunilla Malm
Så sant så, exemplen i insändaren är bara toppen av isberget. YLE Vega är så självgod att man inte ens läser responsen. Vet inte hur många gånger jag sänt korrigeringsönskan, utan verkan. Borde vi finlandssvenskar befrias från Yle-avgiften då nivån är så låg? Kvaliteten finns inte, så kanske en kvalitetschef eller korrekturläsare vore på sin plats?