Livet i det vintriga havet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Björnen sover vintersömn i sitt ide. Igelkotten går i dvala i sin vinterboning. Fladdermusen går i dvala den med och sänker sin kroppstemperatur till nästan noll grader där den hänger på en vind eller i någon jordkällare. Tranan flyttar söderut – den kan till och med ta sig så långt som till Nordafrika.
Det finns flera olika strategier som djur använder sig av för att klara sig genom den kalla vintern. Ofta betyder kylan och snön att årstiden också är mer matfattig. De djur som stannar behöver kanske bredda dieten eller helt byta matsedel för en tid. Det är en av orsakerna till att till exempel insektätande fåglar behöver ta sig söderut. För andra, som änder och doppingar, gäller det att flytta på sig för att vattendragen de bor i fryser till is.
Isen lägger sig över vattnet och skär av kontakten mellan det som finns ovanför och det som finns under ytan.
Vad betyder det för de som lever där? Vad gör de på vintern där nere i stillheten? Fiskar är växelvarma djur, så när det är riktigt kallt rör de sig så lite de kan och äter bara det lilla de behöver.
I små sjöar och dammar hittar vi fisken med exceptionell överlevnadsförmåga – rudan! Den lägger sig alldeles stilla på bottnen, i dyn. Rudan kan övervintra till och med i bottenfrusna dammar utan syre. Under isen är nämligen syrebrist farligare än kylan i sjön. Men det som rudan kan, till motsats från många andra, är att omvandla sina fettreserver till etanol. Den använder sig av anaerob metabolism, där mjölksyra som då samlas i kroppen omvandlas till alkohol, som sen utsöndras i vattnet.
Ni kan ju tänka er hur det känns när isen närmar sig gölens botten. Där ligger du, nästan lika kall som vattnet runt dig och med en massa mjölksyra i kroppen. Men etanolen och saltet i fiskens blod sänker också fryspunkten, och därför kan rudan bli kallare än noll grader utan att frysa sönder.
I haven finns också fisk som migrerar. Makrillen tar sig långa vägar över nordöstra Atlanten mellan olika områden för att leka, äta, och övervintra. Den övervintrar ute i Atlanten, men under våren vandrar den in till grundare områden för att leka. Lekområdena ligger närmast i östra Skagerrak och delar av Kattegatt, där den leker i början av sommaren.
Men inte alla fiskar vandrar så långa sträckor. Avsevärt vanligare är att fisken stannar i samma område men söker sig till djupare vatten för att komma undan det iskalla ytvattnet. Havsvatten är tyngst när det har en temperatur på +4 grader, och det vattnet sjunker därför till bottnen. På lite större djup är förhållandena därmed mer stabila och även om det är kallt, så är det inte lika kallt som vid ytan och fisken kan klara sig tills våren kommer.
Men om man inte kommer undan temperaturer som går under nollstrecket så behövs specialstrategier, till exempel i form av antifrysproteiner. Antifrysproteiner har hittats i många olika typer av organismer – växter, alger, leddjur, svamp, jäst och bakterier – och hjälper organismerna att anpassa sig till och överleva i iskalla klimat.
Vid studier av fisk i Antarktis har man sett att fisken har iskristaller i vävnaderna. Djuren överlever genom att antifrysproteinerna förhindrar att iskristallerna blir för stora. En intressant del av fenomenet är att de samma antifrysproteinerna också har visat sig förhindra att iskristallerna helt smälter när temperaturen ökar. Frågan är därmed om det finns konsekvenser för fisken av att hela tiden bära på iskristaller i kroppen.
Vi bör också komma ihåg att isen inte bara är ett problem utan faktiskt utgör en källa till tillväxt och produktion, i polartrakterna såväl som i Östersjön. Det finns till exempel en massa mikro-organismer som lever inne i isen, i fickor och gångar där vattnet inte är fruset. Isen fungerar som habitat för en hel uppsättning av kiselalger, cyanobakterier, grönalger, och andra bakterier, vilka i sin tur är viktiga komponenter i födoväven.
Vi tänker ofta på is och kalla klimat som förhållanden som är ogästvänliga, rent av svåra. Men för de arter som har anpassat sig till den miljön är det precis vad de behöver.
Åbo Akademi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.