Ska vi ta våra rättigheter för givet och förlora dem?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När jag läser diskussionen om AI och alla skolningar som erbjuds kring teknologin och de förväntningar som binds till den kan jag inte låta bli att fundera på hur teknologi har gagnat människor under vår historia.
Idag lever gemene person i riktigt bra förhållanden jämfört med våra förfäder. Ofta hör man att det är teknologi som har möjliggjort detta. Delvis stämmer det. Men riktigt så enkelt är det inte eftersom det alltid finns en politisk agenda som drivs av makthavare och den bestämmer hur nyttan av nya teknologier fördelas i våra samhällen.
Vi behöver inte gå långt bak i tiden för att se hur gemene man var förtryckta och levde på villkoren av en väldigt liten elit. Ett tillstånd som varade i tusentals år. Vi kan prata om grekernas och romarnas demokrati.
Men dessa “demokratier” innefattade endast en bråkdel av ländernas befolkning. De byggde på ekonomisk vinst för de få som skapades genom slaveri och skövlande av grannfolk.
I medeltida feodalsamhällen hade bönderna ingen makt och den ökade produktivitet som tillkom genom uppfinningen av skottkärran, kvarnen, och annat fick enbart en liten del av befolkningen njuta av. I många fall förvärrade dessa nya teknologier det vanliga folkets liv menar den amerikanske ekonomen Daron Acemoglu och Simon Johnson i sin bok ”Power and Progress”.
Eftersom de nya teknologierna kontrollerades av kloster och feodalherrar (ja de var oftast herrar) och eftersom bönderna inte hade någon makt kunde herrarna kräva hutlösa arvoden för användningen av kvarnarna och dessutom kräva att de använde en viss kvarn!
Folk var förstås inte nöjda med denna situation. Men när de gjorde uppror eller försökte bygga sina egna kvarnar tog man till svärdet och avslutade stackarnas lidande. Denna typ av ensidig nytta av teknologier fortsatt länge och det var inte innan den första industriella revolutionen som andra än adeln fick dra nytta av teknologierna och en ny samhällsklass började växa fram. Medelklassen.
Medelklassen blev allt mer inflytelserik när dess förmögenhet ökade vilket småningom ledde till att demokratin även utvidgades att gälla dem. Fabriksarbetarna hade det fortfarande eländigt. De bodde och jobbade i eländiga förhållanden som till och med samtida representanter av de övre samhällsskikten beskrev som ”helvete på jorden”.
Det fanns protester och sabotage för att förbättra arbetarnas förhållanden men dessa blev nertystade snabbt. I Britannien stiftade man lagar som förbjöd förstörandet av maskineri med hot av hårda straff. Man var mer oroad över att maskinerna skulle gå sönder än arbetarna.
Först efter andra världskriget började man jobba för att förstärka institutioner som fördelade förmögenheten som producerades i industrin och som vi i stort sett njuter av idag.
En väsentlig del av detta var att kapitalet var beroende av arbetskraft och arbetarna kunde organisera sig i fackförbund och genom dessa organisationer kräva bättre arbetsförhållanden och rättigheter. Till exempel genom strejker.
Denna vecka drev regeringen igenom en lag som begränsar arbetarnas möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden kollektivt. Det var kollektiva handlingar som lyfte oss vanliga människor från misär. Vi borde värna om dem.
Inför de stundande Europaparlamentsvalen är det bra att minnas att de rättigheter vi idag njuter av är ett resultat av en kamp som pågått i tusentals år. Inga rättigheter har skänkts oss vanliga människor på grund av god vilja.
Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.