Vårdlösningen kräver en uppdatering
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Tidningsspalterna fylls av oro för hur vården ser ut just nu. Situationen är svår i de nya välfärdsområdena. Många frågar sig – vad gick på tok med reformen?
Vi kan inte ge ett slutbetyg för vårdreformen, men redan nu kan vi konstatera att det finns flera systemfel som nu syns i form av en sämre servicenivå. En orsak är den svaga offentliga ekonomin. Vi vill upprätthålla en servicenivå inom vården i stil med de andra nordiska länderna, men det är svårt då vår ekonomi är inte lika stark.
Allt kan ändå inte förklaras enbart genom ekonomin. I Finland har vi satsat mycket på utvecklandet av specialsjukvården och det har delvis skett på bekostnad av primärhälsovården. Det här har lett till en kostnadsutveckling inom vården som vi inte lyckats hantera. Servicen har inte direkt heller blivit bättre.
Hela idén med vårdreformen var att satsa på förebyggande tjänster och primärhälsovården. Med facit på hand har man inte lyckats med det här i flera välfärdsområdena. Utvecklingen är direkt den motsatta. Vi har en åldrande befolkning och skulle just därför behöva seniorrådgivning, trygga boenden och satsningar på hemvården.
Den stora utmaningen är förstås personalen. Utan personal har vi ingen service. Vi måste minska på byråkratin och ge tid för vårdpersonalen att bemöta människan. De digitala verktygen är ett viktigt tillägg men de kommer aldrig att ersätta den fysiska servicen i sin helhet.
Inom regeringen hoppas jag att vi påskyndar arbetet att se över arbetsfördelningen inom vården. Läkarna ska inte heller vara pappersvändare utan deras arbetstid måste gå till vårdarbetet.
Diskussionen kring stängningen av Lojo förlossningsavdelning och försämringen av servicen vid Raseborgs sjukhus är under all kritik. Ett familjevänligt Finland agerar inte så att man stänger fungerande förlossningsavdelningar.
Jag anser att vi inom vården måste våga reformera tjänsterna. Just nu känns det som om enda sättet att reformera är att centralisera. Så är det inte! I ett land där befolkning koncentreras till stadscentren allt mer måste vi komma på nya sätt hur vi kan bevara närservicen även ute på landsbygden och i skärgården.
Jag hoppas att vi kunde se fler mobila lösningar inom vården framöver. Jag skulle gärna se en mer etablerad modell av egenläkarmodellen som kunde utvidgas till hälsovårdsstationerna speciellt ute på landsbygden och i skärgården.
Det finns även länder som begränsar hur färdig utexaminerade läkare får jobba. Det kan hända att det blir aktuellt i Finland att föra diskussionen om att färdigutexaminerade läkare skulle bli tvungna att jobba en tid som hälsovårdsstationsläkare.
Det krävs nu nytänk inom vården. På riksnivå måste vi se över finansieringssystemet för välfärdsområdena. Just nu fins det inte incitament att satsa på förebyggande verksamhet i vare sig kommunerna eller i välfärdsområdena.
Jag skulle också gärna se att en arbetsgrupp skulle utses för att kritiskt granska vilka strukturer som borde ändras på i den nya förvaltningen så att de problem som nu finns kan åtgärdas.
Nu måste flera åtgärder göras. För varje dag tappar finländare förtroende för den offentliga vården. Det måste stoppas och då måste alla alternativ granskas.
Här kan du läsa flera kolumner av Henrik Wickström.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.