En negativ ton gynnar inte Finlands livskraft
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Finlands ekonomiska läge har varit ett samtalsämne som synats i medierna varje dag. I veckan samlades regeringen till ramförhandlingarna i samband med vilka man beslöt om nya anpassningsåtgärder för att balansera statsfinanserna. Det ekonomiska läget för Finland är illa. Riktigt illa. Skuldsättningen har fortsatt och vi hänger inte med den allmänna nordiska utvecklingen. Det är en ohållbar utveckling med tanke på våra framtida generationer.
Att anpassa ekonomin är aldrig trevligt och regeringen har kommit fram till åtgärder som har en anpassningseffekt på 2,8 miljarder euro. Därifrån är ungefär hälften skattehöjningar, vilka jag anser är motiverade. Att enbart göra nedskärningar hade inte varit möjligt.
Det paket som regeringen gjorde är en kompromiss mellan fyra partier. Oberoende vilken regeringsbas vi hade nu skulle man stå inför anpassningsbeslut. Här finns saker jag är mer, och mindre, nöjd med.
Trots de svåra ekonomiska besluten är jag glad för de riktade satsningarna på barn och unga. Man gör även en engångssatsning på fem miljoner euro för att förebygga mobbning i skolan.
Vi främjar även företagsamhet genom att främja en modell för skattelättnader för större företagsetableringar inom den gröna omställningen. Det behövs för vi måste stärka vår konkurrenskraft. Regeringen publicerade också i veckan en lång lista med normer och lagar den vill få bort. Finland är ett ytterst byråkratiskt land och ju smidigare vår förvaltning blir, desto bättre.
Vården har stora utmaningar och själv är jag orolig för att förtroendet för den offentliga sjukvården sjunker hos finländarna. Vi har tillräckligt med vårdpersonal och det var inte korrekt att under förra regeringsperioden öka dimensioneringen inom vården utan att ha en klar plan om hur vårdpersonalen ska räcka till. Det här har fört välfärdsområdena inför ett hyrespersonalrally som är ytterst dyrt för samhället. Jag hoppas den här regeringen vågar reparera de utmaningar som välfärdsområdena står inför. Alla partier är ansvariga för vårdens nuvarande situation.
Jag kan inte låta bli att säga några ord om tågfrågor då vi talar om ekonomin. I regeringsprogrammet står det att av Västbanan ska förverkligas men att man under denna period enbart ska förverkliga avsnitten mellan Kuppis och Salo samt Lojo och Esbo. Resten skjuts på framtiden.
Med tanke på regionens utveckling i Egentliga Finland och Nyland förstår jag dessa satsningar, men jag hade hoppats på att man valt att rusta upp kustbanan i sin helhet i snabb takt först, så att den betjänar pendlarna mellan Helsingfors och Åbo. Samtidigt bör man överväga ifall mellandelen mellan Salo och Lojo ska verkställas i framtiden. När man anpassar måste investeringarna göras noggrant.
I Finland behöver vi framför allt framtidstro. Jag hoppas att vi ser en mer uppbyggande ton då det kommer till ekonomin. Vi behöver företag och sysselsättning. Därför är även regeringens arbetsmarknadsreformer nödvändiga. Vi kan inte hänga efter i utvecklingen. Men nu krävs en positivare ton. Finland utvecklas inte ifall vi inte vågar tänka om, utveckla och satsa på framtiden.
Här kan du läsa fler kolumner av Henrik Wickström.
”Regeringen publicerade också i veckan en lång lista med normer och lagar den vill få bort. Finland är ett ytterst byråkratiskt land och ju smidigare vår förvaltning blir, desto bättre.” Skriver Wikström. Ser han kanske inga faror i en sådan normborttagning eller låtsas han bara. Många normer och lagar ser t.ex. till att rättstaten och miljön skyddas. Och inte tror jag att Finlands byrokrati är särskilt krånlig i jämförelse med länder som liknar Finland. Sedan påstår Wikström att problemen inom sjukvården beror på den ökade dimensioneringen. Att den offentliga sjukvården inte lever upp till förväntningarna beror nog på att samlingspartiet gör allt för att sabotera den och därmed främja den privata sektorn. Det har även läkarkåren nu upfattat och uttalat sin bestörtning över att offentliga pengar helt enkelt förs över till de privata läkarhusen. Tydligen en äkta nyliberal denna Wikström. Kanske Adlercreutz är ändå att föredra.
Kunde du Henrik – med siffror och ekonomiska prognoser – visa exakt på vilket sätt regeringens handlingar förbättrar sysselsättningen och företagens lönsamhet och produktivitet?
Önsketänk är en sak, däremot pekar t.ex. Fazers vd:s uttalanden om att den här regeringens oförutsägbara ekonomiska politik försvagar företagens investeringsvilja.