Förflytta dig till innehållet

När semestrar en egenföretagare?

Från barndomen kan jag inte minnas att pappa skulle ha haft sommarsemester.
Jag kan inte komma ihåg att han var hemma när vi hade vinterlov från skolan eller när resten av Finland firade helgdagar. Min pappa var egenföretagare. Och han var alltid på jobbet.
Redan som mycket ung minns jag att jag förstod vad lågkonjunktur innebär.
Jag kommer också ihåg att jag tänkte att jag aldrig skulle bli egenföretagare på grund av att man ”alltid måste vara på jobb”, och jag lärde mig att en egenföretagare verkligen är ensam då motgångar oberoende av en själv hotar firman med konkurs.
Men jag minns entusiasmen i min pappas ansikte när han fick ”arbeta för sig själv”.
Jag minns hur jag med en grundskolelevs stolthet designade en logga för företaget med blyertspenna tillsammans med honom. Eller hur jag beundrade den glöd han kände för sitt arbete under de bästa stunderna.
Och så fann jag mig själv i tjugoårsåldern med att planera ett eget företag. Jag grundade en firma vid sidan av mitt lönearbete med syftet att bli egenföretagare på heltid efter föräldraledigheten.
Dessa drömmar har nu åsidosatts för ett tag och jag koncentrerar mig på denna viktiga uppgift att förändra Finland i en företagarvänligare riktning – en sådan riktning där även små och medelstora företag har en chans att lyckas.
Finland behöver de facto egenföretagare.
Och kommer att behöva dem även mer de kommande åren, så att vi tillsammans kan överbrygga den klyfta i ekonomin och arbetsmarknaden som coronakrisen orsakat.
Men samtidigt som betydelsen med entreprenörstänkandet betonas är verkligheten den att i Finland hör egenföretagaren till gruppen med hög fattigdomsrisk tillsammans med pensionärerna, studerandena och de långtidsarbetslösa.
Coronakrisen har till slut synliggjort den sårbara situation som tiotusentals egenföretagare i Finland befinner sig i. Även om egenföretagarnas situation har lindrats tillfälligt genom att göra arbetslöshetsförsäkringen tillgänglig utan nedläggning av företaget, finns det fortfarande mycket utrymme för förbättring av socialskyddet för egenföretagare.
Den höga tröskeln till att bli egenföretagare är oftast oron för en dålig ekonomisk säkerhet. Med hjälp av en basinkomst undviker vi onödiga konkurser, då företaget inte behöver läggas ner för att erhålla basförsörjning.
Och även om detta krävs, borde det inte vara slutet på allt utan början på något nytt. Egenföretagarens tillgång till skuldsanering bör underlättas och skuggan efter konkursen borde vara så kort som möjlig.
Våga prova, lära sig och försöka på nytt är hemligheten bakom många framgångsrika företag. Men det kan inte krävas att människor kastar sig ut i det okända och försöker om de personliga riskerna blir alltför höga. Staten kan hjälpa till att förminska dessa risker som finns för den nya företagaren.
Även en egenföretagare måste ha en möjlighet att vara sjuk, ta hand om sig själv och sina närmaste samt vila. Till slut vill jag tacka dig, egenföretagaren, för ditt mod och din insats som driver vårt samhälle framåt.
Sofia Virta, riksdagsledamot, Gröna, S:t Karins
Virta är en av flera lokala riksdagsledamöter som skriver kolumner i ÅU

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *