Freja Rudels 13.12.2022 19:501

Vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund kan konsten att hitta engagerande teman. I sin första bok berättade han om ”Väder som förändrade världen” (2018), i den andra blickade han ”Mot stjärnorna” (2020) och nu har han tagit fram mikroskopet och zoomat in ”Det stora lilla livet”.

Den nya boken handlar om virus, alger, bakterier, trollsländor, trögkrypare, mossbräken och annat spännande som man kanske inte kan se, men som ändå har kapacitet att ändra både vädret och världen och vars historia är minst lika hisnande som rymdens, men i omvänd skala.

I sexton kapitel gör Rosenlund nedslag i livets historia på jorden. I fokus står något litet liv och ingången är inte sällan personlig.

Gröten av blågröna alger som han plöjer igenom i Ingå skärgård leder oss in på cyanobakteriernas avgörande roll för livet på jorden, sådant som vi känner det i dag.

För svindlande 2 400 miljoner år sedan uppfann de här encelliga organismerna fotosyntesen som syresatte jordens atmosfär och utplånade det mesta av den tidens liv.

Om de ska vara lika framgångsrika i sin destruktivitet denna gång återstår att se, och hänger långt på oss. Det är med benägen hjälp av människan som cyanobakterierna idag förgiftar vattendragen.

Att vi inte ska underskatta det lilla livet är budskapet som ljuder genom bokens alla kapitel. Det var våra encelliga prokaryota förfäder som klurade ut att de problem med medfött förfall genom oxidation som drabbade organismer som förökade sig genom enkel celldelning kunde motverkas med hjälp av sex.

På bakterienivå innebar det att man istället för att klona sig knoppade av hälften av sitt DNA i form av en könscell som tillsammans med en annan könscell kunde bilda en ny individ vars oxidationsklocka startade från noll. Så uppstod ureukaryoterna och den princip för förökning som gäller ännu idag.

Kvanthopp har gett god erfarenhet

Rosenlund vänder sig med en del tungvrickarord och tidsperspektiven och storleksskalorna har jag notoriskt svårt att greppa. När nollorna blir fler än sex till antalet tenderar allt att bli ett och samma töcken.

Men själv verkar Rosenlund ha grepp, och hans resonemang låter sig följas. Att han som programledare för vetenskapsprogrammet Kvanthopp är van vid att fånga och hålla kvar en lyssnares uppmärksamhet märks.

Han bjuder på lite av varje. Anekdoter, skämt, överraskande perspektiv och ögonöppnande jämförelser. Han är riktigt skicklig på att popularisera. Hur mycket han förenklar är jag inte rätt person att uttala mig om, men det han säger gör han begripligt.

Han sätter sig aldrig på några höga hästar med sitt vetande, utan framstår som uppriktigt nyfiken och generös. Han vill förstå och han vill att läsaren också ska göra det.

Sen händer ibland det som tenderar att hända när någon verkligen brinner för något. Det blir lite mycket trivia, lite för töntiga skämt och lite väl klumpiga bilder och associationer ibland.

En riktigt nitisk redaktör hade säkert kunnat fila fram ett aningen proffsigare paket, men risken är att något avgörande hade gått förlorat.

Rosenlund har en alldeles egen, sympatisk och lite mystöntig charm som är både tilldragande och avväpnade. Jag tror många som sticker ut taggarna så fort man nämner ordet klimatförändring kunde tänka sig att läsa Rosenlund.

Även om den inte står i fokus vilar klimatförändringens långa skugga över bokens resonemang. Det är i relation till den Rosenlund diskuterar tidigare fluktuationer i temperatur under jordens historia. De fem stora utdöendena som drabbat planeten hittills kan alla kopplas till stora temperaturförändringar, och koldioxid tycks, som nu, ha haft ett finger med i spelet.

Kast mellan varmt och kallt kan skönjas planetens historia igenom, men aldrig så snabba som de vi ser idag.
Rosenlund sticker inte under stol med människans ansvar.

Betydligt mindre kryp än hon har satt jorden i gungning. Även om perspektiven är enorma och olika slags återkommande mönster låter sig urskiljas, tillåter inte Rosenlund läsaren att luta sig tillbaka i någon bekväm fantasi om att allt är förutbestämt och bortom den lilla människans kontroll.

Vårt dagliga bröd kan vi tacka daggmaskar och jästsvampar för

Coronaviruset satte hela världen ur spel, trots att det är så litet att världens alla sars-cov-2-virus skulle rymmas i en läskburk. Vårt dagliga bröd kan vi tacka daggmaskar och jästsvampar för. Det lilla livet kan göra stor skillnad. Och vi borde vara stora nog att inse konsekvenserna av det.

Kanske är ansvarsresonemanget i boken lite väl tandlöst. Människan förblir så där lagom abstrakt och hennes synder likaså. Hon är den där någon som borde skärpa sig. Att det är just du och just nu, är inte något Rosenlund tutar ut med megafon.

Han är en berättare, inte en aktivist och verkar mer mån om läsarens trivsel än om hens krismedvetenhet.

Och det är lätt att trivas i Rosenlunds sällskap. Den löpande texten, den trygga berättarnärvaron och Emma Ahlgrens enkla blyertsillustrationer gör ”Det stora lilla livet” behaglig och möjlig att verkligen tillägna sig.

Bland all färgsprakande kommunikation som överöser oss med rörliga bilder och grafer och diagram och faktarutor och interaktivitet är Rosenlunds bok ett avskalat och fungerande koncept.

S&S

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln