Varför glöms de som arbetar bort?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I ramförhandlingarna för nästa budget, stödde sannfinländarna de planerade satsningarna på försvaret, cyber- och gränssäkerheten, samt stöd till Ukraina.
Ändå ökade regeringen de offentliga utgifterna, utan att på något sätt prioritera andra utgifter eller ta i beaktande den ekonomiska finansieringssituationen eller budgetbalansen.
Den största kostnadsökningen beror på social- och hälsovårdsreformen, som enligt de gamla partierna skulle leda till kostnadsbesparingar.
Ironiskt nog, kan den höga inflationen till och med sänka statsskulden på kort sikt. De strukturella problemen och den oansvariga utgiftspolitiken hotar ändå att på längre sikt leda till ökad inflationstakt, sänkt konsumtion och minskad ekonomisk tillväxt.
Regeringen har en helt annan lägesbild än den vanliga medborgaren.
När hushållens oundvikliga utgifter för boende, resande och mat ökar, så måste man fundera kring köksborden vad man hamnar att avstå från.
Staten fungerar inte som privathushåll, men när räntorna stiger och skatteintäkterna minskar, måste även staten granska utgiftsstrukturerna och fundera, vilka utgifter som är mindre viktiga.
Regeringen måste förstå, att många hushåll kämpar i detta läge. Regeringen har varit väldigt generös när det gäller pengar till utlandet.
Genom återhämtningspaketet och SURE-stödinstrumentet har man gett över 5 miljarder euro och till utvecklingsbistånd över en miljard euro.
Det viktigaste är att säkra att vardagen i de finska hushållen kan fortsätta. Man måste klara av att betala boendekostnaderna, kunna ta sig till jobbet och ha råd med mat. De rika klarar nog sig och de som lever på bidrag tar man hand om.
Men den stora och tysta massan som arbetar klarar sig inte längre. Deras betalningsbörda ökar hela tiden och det blir mer och mer olönsamt att jobba. Många funderar om det är lönt att arbeta eller leva på stöd. Detta är en mycket allvarlig oroande utveckling.
Även stora skattesänkningar på bränsle eller stöd för arbete är mer ekonomiskt än att ha befolkningen att köa till olika stödluckor.
Fokus måste vara på att få ned de dagliga levnadskostnaderna. Energichocken lättar kanske med tiden, men vår konkurrenskraft försvagas i jämförelse mot de länder som sänkt sina skatter, vilket kommer att leda till konkurser och ökad arbetslöshet, ifall vi inte reagerar.
Regeringen måste sänka skatten på drivmedel som andra EU-länder gjort, bland annat Sverige och Tyskland. Även självförsörjningsgraden bör höjas och den gröna övergången bör göras återhållsamt.
Regeringen måste också lära sig att säga nej, eftersom återhämtningspaketet inte kommer att vara en engångsföreteelse, fastän det var vad som sades åt medborgarna.
Nya stödpaket behandlas redan i utskotten. Viktighetsordningen måste ändra, Finlands och finländarnas intresse bör vara i fokus.
Läs fler kolumner av Vilhelm Junnila här