Öppet brev om sexköp till alla partier i Finland
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Riksdagsvalet. Under det senaste året har det varit en riktig mediakampanj om sexarbete och sexarbetare. I synnerhet har den gula pressen skrivit många artiklar om ämnet i positiva ordalag. Men när Finlands mest erfarna polisduo publicerar en bok som presenterar myntets baksida, tiger pressen fullständigt (utom ÅU 1.3.2023).
Den sittande regeringen har gjort märkbara förbättringar i lagstiftningen, men de räcker inte. För att polisen bättre ska kunna skydda minderåriga och dem som tvingats in i branschen, behövs det en tydlig lagstiftning. Det här skriver Kenneth Eriksson och Petri Rainiala om i sin bok "Rahaan kahlitut".
När man läser boken träder frågan om sexköpares ansvar fram. Idag kanske en sexköpare köper service av en person som den gula pressen presenterat i mycket positiv dager, för att följande gång vända sig till ett offer för koppleri eller människohandel. Då vi gjort uppsökande arbete bland sexarbetare kan vi inte genast bedöma vem som är s.k. frivillig och vem som är dittvingad.
Hur skulle då en sexköpare kunna bedöma det? Den nuvarande lagstiftningen förbjuder nämligen enbart sexköp av offer för koppleri och människohandel.
Sexköparen känner inte till eller bryr sig inte om sexarbetares livssituation. Därför fungerar inte den nuvarande lagstiftningen.
Det är också viktigt att diskutera om den påstådda frivilligheten bland sexarbetare. Jag påstår att många sexarbetare inte arbetar frivilligt.
Frivilligt arbete gör en person som brinner så mycket för sin sak att ingen ersättning behövs.
Jag förstår inte heller vad de frivilliga i branschen skulle förlora ifall sexköp skulle förbjudas i lag.
Sexköparna kommer inte att sluta köpa. Den här businessen kommer nog att fortsätta. Folk går ju också mot rött ljus vid övergångsställen trots att det är förbjudet i lag. Det är också välkänt att det bland sexköpare finns såväl poliser, politiker som representanter från alla andra yrkesgrupper. Ska detta verkligen hindra vårt land från att skydda dem som är de svagaste och mest utsatta?
Finland har varit en föregångare när det gäller kvinnors rättigheter, men den nuvarande vägen främjar bara kvinnors utsatthet och utnyttjande.
I den nuvarande diskussionen där sexarbete idealiseras hotar bl.a. sugardejting unga kvinnors välmående i synnerhet.
Om vårt lands beslutsfattare är intresserade av folkets välmående borde ingen form av sexuellt utnyttjande tillåtas. Jag ber alla politiker i Finland i alla partier att läsa Kenneth Erikssons och Petri Rainialas bok "Rahaan kahilitut".
Låt deras långvariga erfarenhet tala.
Nu är tid att läsa och sörja det de mest svaga och utsatta i vårt land har tvingats utstå i tysthet bakom stängda dörrar utan att någon bryr sig det minsta.
Catarina Mikkonen ordförande, Elpida rf