Nu har vardagen börjat!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Sommaren har varit skön – i juli var det dags för semestern: det blev bland annat samvaro med nära och kära, romaner, utställningar, god mat, några resor och så vidare. Jag var ledig, jag var fri.
Jag tycker om mitt jobb, men ibland vill jag ändå göra någonting som flyttar mig bort från vardagen.
Solen sken och det var varmt, men även de regniga dagarna kändes som någonting extra.
Jag kunde faktiskt koppla av och göra allt roligt som hörde sommaren och ledigheten till.
Plötsligt tog allt detta roliga slut, och det var dags att återvända till vardagen. Jag återgick till arbetet, öppnade datorn, e-posten och kalendern.
Först var det ganska lugnt, men sedan började jag inse hur olika arbetsuppgifter började strömma in. Och detsamma hände med privatlivet: olika aktiviteter och måsten gjorde sig påminda.
Plötsligt märkte jag att jag faktiskt hade en del att göra.
Det skulle ha varit så lätt att välja den enkla – och för mig tidigare den sedvanliga – vägen. Det skulle ha varit så enkelt att bara gå vidare i vardagen: blott en dag, ett ögonblick i sänder, från en grej till en annan.
Framtida uppgifter och ogjorda saker kommer alltid att finnas på mina konkreta listor, men även på min mentala lista. Detta är någonting som vardagen tar hand om.
Till all lycka hade jag lärt mig någonting viktigt under mitt sommarlov. Man kan stanna upp, pusta ut och vara närvarande i stunden.
Det kan vara fråga om bara en liten stund mitt i vardagen, kanske någonting enkelt, men ändå.
Dessutom hade jag nu även viljan att se till, att denna viktiga läxa från sommarlovet skulle bli en del av min vardag.
En snabb blick ut – vilken härlig skapelse vi har, tänk att jag får leva som en del av den.
Solen skiner vackert, och nu kan jag bara se på den och ta ett lugnt andetag. Därefter får livet och dess allehanda förpliktelser rulla vidare.
Jag tror att jag i längden kommer att inse vikten av dessa korta avbrott: även mitt i den hektiska vardagen lever jag mitt liv här och nu, och ibland kan detta vara någonting som jag ska påminna mig själv om.
Då kan jag kanske komma ihåg att vardagens saker och ting kommer och går, men trots allt detta är varje dag ett unikt och värdefullt tillfälle.
Ett tillfälle som jag kan och bör vara medveten om, men också tacksam för.
Då kan även den mest gråa och intensiva vardagen få en ny, värdefull dimension.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.