Förflytta dig till innehållet

Nu är det bråttom – skolans expertgrupper dokumenterar information i Wilma, men elevvårdspersonalen har inte längre tillgång till Wilma

Åbo Underrättelsers logo

Elevvården. Minister Kiuru lovade att allting skulle bli bättre, eller allra minst lika bra, för växande barn och ungdom då elevvårdspersonalen (hälsovårdare, skolkuratorer och skolpsykologer) flyttades till välfärdsområdena.

Finland Svenska Lärarförbund motsatte sig flytten, men minister Kiuru körde över den stora majoriteten av sakkunniga inom utbildningsbranschen.  Men hur blev det egentligen?

Nu står vi här i en vardag där ingen riktigt vet vad som gäller och hur vi ska få elevvården att fungera.

För många frågor är olösta med tanke på att reformen redan har trätt i kraft vid årsskiftet. 

Allting är fortfarande under utredning och inga instruktioner om hur förändrade rutiner ska skötas har nått fältet.

Ska vi nu bara vänta på att resten av landet ska stöta på samma problem som man identifierat i till exempel Österbottens välfärdsområde innan vi får en lösning? Medan tiden går och inga konkreta svar nås lider elever och studerandes välmående.

Vi lärare och rektorer ser och vet hur otroligt viktig funktion elev- och studerandevården har i samhället. Speciellt som en del av det förebyggande arbetet och primärvården av barn och unga, vilket också Sydkustens landskapsförbund förtjänstfullt lyfter fram i en insändare i ÅU 30.12.2022 och efterlyser behovet av tydliga rutiner för att främja ungas välmående och hälsa.

Kommunen har fortfarande ansvaret för det förebyggande elevhälsoarbetet och i gränssnittet mellan det förebyggande arbetet och vården behövs tydliga och genomskinliga direktiv och rutiner. 

I den verkligheten vi lever i bollas alltför många fall från vården tillbaka till skolan, alltför ofta händer det också att barn och unga lämnas helt på skolans ansvar utan någon vård överhuvudtaget.

Det uppstår glapp i systemet om allt förebyggande arbete faller på skolan som välfärdsområdet inte har vetskap om eller koll på.

Rent konkret innebär det till exempel att skolans expertgrupper dokumenterar information i programmet Wilma, men elevvårdspersonalen i välfärdsområdena har inte tillgång till Wilma. Hur ska samarbetet i vardagen då kunna skötas?

Lärares och rektorer arbetar idag i en miljö där allt mindre tid ägnas åt själva kärnuppdraget. En allt större del av jobbet går i dag åt till att stöda elever som egentligen inte är i sådant psykiskt skick som förutsätts för att kunna förverkliga sin läroplikt.

Samtidigt uppmanar samhället skolan att lösa problemet kring elevers och studerandes illamående, höja kunnandet bland barn och ungdom samt individuellt stödja varje elevs lärstig.

FSL efterlyser tydliga och direkta samarbetsstrukturer för att stödja det gemensamma arbetet för växande barns och ungas välmående. Dessutom är det viktigt att service på det egna modersmålet garanteras för att elever och studerande inte ska hamna i kläm. För att få till strukturer, samarbete och en tydlig stig behövs åtgärder.

Nu behöver vi tydlighet för att kunna garantera måendet för elever, studerande och lärare. Och det är faktiskt bråttom.

Inger Damlin

Ordförande

Pamela Leka

Vice ordförande

Finlands svenska lärarförbund

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter