Förflytta dig till innehållet

Kommentar till Simon Holmströms insändare om klimatallians

Åbo Underrättelsers logo

Simon Holmstöm (ÅU, 24.6) vill att Nordiska rådet skall lobba för en nordisk allians mot användningen av fossila bränslen enligt det så kallade Parisavtalet:

Härmed förbinder vi oss att vara obundna, men lovar att vara mycket goda, att hjälpa varandra och mötas varje år i evighet. Detta är vad som blir kvar av det epokavgörande” Parisavtalet” sedan betydelselöst svammel skalats bort.
Mötena kallas allmänt för ”klimatkonferensen”, men själva klimatet får aldrig diskuteras där. De som försökt berätta om fakta har blivit fysiskt utkastade.

Det som diskuteras är fantasifulla politiska åtaganden för att minska utsläppen av co2 och, framförallt hur i-länderna skall sona sin oförskämt höga levnadsstandard, som uppnåtts under ett sekel och därför innebär en ”klimatskuld” till u-länderna. Denna har nu vuxit till 100 miljarder (!) dollar om året. Dessa skall administreras av ”the Green Climate Fund” med huvudkontor i Sydkorea.

Konferensens kärnfrågor har varit ”vilka skall betala” och ”vilka skall få pengarna. ”Parisöverenskommelsen” är inget bindande avtal. Inför 2015 års klimatmöte Paris (COP21) deklarerade Indien, Kina samt 11 likasinnade utvecklingsländer att de hade för avsikt att själv bestämma i vilken takt och i vilken utsträckning de avsäg att begränsa sin användning av fossila bränslen. Liksom Kina och Indien, insåg dessa att utan billig energi framställd av fossila bränslen, vore det omöjligt att uppnå en dräglig ekonomisk standard.

Av Parisöverenskommelsen är det 23 länder som lovat betala till fonden. Dessa länder är demokratier. Runt 120 medlemsländer är auktoritära eller rena diktaturer. Alla har en röst med en klar majoritet för diktaturerna. Därför är klimatkonferenserna politiska huggsexor och rena finansrallyn om fördelningen av de utlovade 100 miljarder dollarna som välståndsländerna utlovat de fattiga för att de skall avstå från att använda kol, olja eller gas ur jorden – med klimatet som svepskäl.

Dessa miljarder skall betalas av oss skattebetalare, helt i onödan då koldioxiden ej kan ha någon signifikativ inverkan på klimatet. Man har spenderat 100 miljarder dollar på försöken att bevisa koldioxidens inverkan på klimatförändringen. Detta under 26 års tid – till inget resultat!

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *