ÅU 27.04.2022 14:002

Nato. Det svar som Magnus Gräsbeck gett i Åbo Underrättelser (25.4.2022) på min förra insändare, får mig att tänka att en folkbildning om Nato skulle behövas i Sverige och Finland, omfattande också det som blivit känt om Natos mörka sidor.

Ofta sägs att Nato är en allians av demokratier.

”Länder där man kan känna sig trygg”, skriver Magnus Gräsbeck. Så är det inte alltid.

I själva verket var Portugal en av medgrundarna till Nato, under den tid den högerorienterade diktatorn Salazar härskade.

Den perioden i Portugal har beskrivits som Europas längsta diktatur.

Grekland var Natomedlem även under åren då militärjuntan styrde där, med utbredda brott mot mänskliga rättigheter.

I dagsläget har i synnerhet Turkiet allvarliga problem med sin demokrati.

Jag har själv bott i Tyskland ett halvår då jag gjorde praktik där.

Minns hur jag fick berättat för mig vilken otrygghet personer där kunde känna, som bodde nära en amerikansk militärbas.

Exempelvis har flera Natoländer fått uppleva att flygplan med kärnvapen ombord har störtat på deras mark.

Det har hänt på Grönland, som hör till Danmark, där snö och is kontaminerades.

USA ville inledningsvis inte städa upp ordentligt efter sin krasch, men gick till slut med på de danska kraven om detta.

En del av ett kärnvapen hittades dock inte utan finns sannolikt kvar vid Thule.

Danskar som arbetade med uppröjningen har efteråt fått cancer, vilket de tror beror på strålningsexponeringen de fick.

Att flera länder i Europa inte är helt självständiga har jag skrivit om i min första bok.

Nato är ett av verktygen som används av USA i detta.

Europaparlamentet kritiserade i mycket starka ordalag Natos antidemokratiska verksamhet i sin resolution nummer C 324/201 år 1990.

Den gällde hemlig verksamhet i Operation Gladio, som delvis blivit känd.

Ett annat namn är Stay Behind.

Ofta har denna verksamhet omfattat högerextrema, vilket är ett mönster som går igen på ett kusligt sätt.

De paramilitära styrkorna i Stay Behind har funnits i många länder i Europa.

Vad gäller Estland, så är det ett faktum att landet ligger nära S:t Petersburg, oavsett vad estländare känner för eller tror om Nato.

Om mångmiljonstaden skulle bli anfallen med kärnvapen är radioaktivt nedfall eller stora flyktingströmmar några exempel på vad som kan drabba speciellt de närmast liggande länderna.

Att det är en möjlighet för Natoländer att kärnvapenbomba S:t Petersburg ska vi inte bortse ifrån.

Daniel Ellsberg, som tidigare har arbetat med USA:s planering inför eventuellt kärnvapenkrig, har berättat om planerna som fanns då.

Där beräknades 100 miljoner människor dödas i neutrala länder som angränsade till Sovjetunionen eller Kina.

Detta inkluderade Finland, berättade han i en intervju med Democracy Now för några år sedan. Även allierade länder i Västeuropa räknade de med skulle drabbas av nedfall, beroende på vindarna.

Att ställa upp på Natos kärnvapendoktrin innebär en potential att bli medskyldig till vad som skulle kunna bli den nukleära förintelsen.

Även om det inte går så långt, kan man konstatera att redan befintligt samarbete med Nato kan leda till mycket negativt.

Sverige har på så sätt kommit att delta i några dåraktiga Natoledda militära insatser utomlands.

”Jag vill bara ha ett svar från Nato: Varför förstörde ni mitt hem och dödade min familj”, säger en av de drabbade i Libyen, Faiz Fathi Jfara, enligt Human Rights Watch.

Bland annat Natomedlemmarna Norge och Danmark var ännu mer inblandade i Nato-operationen Unified Protector, som många anser överskred sitt mandat.

I praktiken blev det ett våldsamt regimskifte som genomfördes.

Libyen omvandlades därigenom från ett av Afrikas mest utvecklade länder till en sönderfallen stat.

Finland hade då klokheten att avstå från att medverka med Nato och höll sig istället mer neutralt.

Sven Ruin

Sverige

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln