Släck inte elden på fel sätt!
Varför motarbetar vår inhemska klimatrörelse kärnkraft trots att elektricitet från uran är nästan utsläppsfri? Många amerikanska klimatforskare stöder dock kärnkraft.
Varför får inte Ron Zevenhovens eminenta forskning i att binda koldioxid till mineral det stöd den absolut skulle förtjäna (ÅU 31.12.2019)? Det fina är att man av koldioxiden även kan tillverka användbara produkter vilket stöder cirkulär ekonomi.
Däremot delar Arbets- och näringsministeriet i år ut miljonstöd till forskning i biobaserad energi, trots att råvarubasen är för liten (och miljökonsekvenserna tvivelaktiga) för att bioenergi ska få någon global betydelse. Verkningsgraden för solenergi via biomassa är endast en hundradedel (!) av vad en solpanel i dag presterar.
Svaret är att miljö- och klimataktivismen visserligen baserar sig på vissa vetenskapliga rön, men att därtill kommer en pseudoreligiös dominerande komponent. Den lobbyist som spelar på de rätta strängarna kan tjäna storkovan. Det finns en reaktionär tro på att naturenlighet och renlevnad ska förhindra domedagen. Inställningen till teknik är komplicerad då de flesta aktivister och beslutsfattare är teknologiska analfabeter.
På åttiotalet bedrev Greenpeace en antiklorkampanj eftersom elementärt klor (Cl2) kan producera supergifter. Jag förklarade för en av rörelsens ledare att man numera övergår till klordioxid (ClO2) som inte förmår producera supergifter. Hon svarade: ”Vi bedriver en internationell klorkampanj och är inte intresserade av tekniska detaljer.”
Typiskt för hur klimatpolitiken spårat ur är köttmotståndet (inhemska nötkreatur är miljövänliga, äter ingen soja, och ny forskning visar att köttätning inte är ohälsosamt) och skattestödet (snart miljardklass) för elbilar och laddhybrider. Vi klarar oss med färre flygresor, men hur får grekerna mat på bordet utan solturister?
Jag har forskat i svavelavskiljning från rökgaser. Mera av sådan forskning skulle absolut behövas med tanke på Polen, Kina och Indien. De svavelrenare som Langh Ship tillverkar för fartyg är ju jättebra.
Men forskning i svavelavskiljning är inte längre sådan ”grön teknik” som forskningsfinansiärer stöder. Felet är att det hatade stenkolet görs mera miljövänligt. I stället förbjuder man stenkol! Samma fel har Zevenhovens forskning.
Stenkol kommer dock att brännas de närmaste trehundra åren. Men man får inte släcka elden på fel sätt.
Jarl Ahlbeck
Teknologie doktor