Resultatet var en framgång –kommunikationen en svaghet

Med tanke på Lars Nummelins analys (27.1) och spekulation över alternativa utgångar i välfärdsområdesvalet vill jag komma med några kommentarer. Inledningsvis vill jag konstatera att det är lätt att hålla med om att kommunikationen var en svaghet och allt för mycket energi gick åt på slutrakan att räta ut missförstånd och kommunicera internt och via pressen. Men vad beträffar valresultatet är det inte oklart att det var en framgång. Min målsättning för Egentliga Finland var klar: minst fem mandat, vilket säkrar en styrelseplats (och nämndplatser) under alla förutsättningar. Det här kunde nås och det är det som är det viktigaste. Tilläggsröster värmer väldigt lite om det inte ger mandat. Det är värt att notera att våra röstandelar i kommunalval och riksdagsval i Egentliga Finland i regel motsvarat fyra mandat i ett välfärdsområdesval. Kommunalvalet 2012 till och med bara tre mandat. Precis som Nummelin skriver så skulle det ha krävts närmare 12 000 röster för ett femte mandat på egen lista.

Med tanke på att vi i de tre senaste kommunalvalen i Egentliga Finland inte lyckats nå den nivån så finns det en stor osäkerhetsfaktor med i spekulationen att ett femte mandat kunnat nås på egen lista. Riksdagsvalssiffrorna är inte heller helt jämförbara med tanke på att skillnaden är så stor i valdeltagandet. I det här valet röstade knappa hälften i Egentliga Finland jämfört med drygt 73 procent i riksdagsvalet 2019. Nu måste vi internt i kretsen diskutera och utvärdera valet och se vad som gick bra och var man kan utveckla verksamheten. En sak är säker: det kommer nya val snabbt och då behövs allas insats igen! Ett stort tack till väljarna, kandidaterna och aktivisterna i Egentliga Finland som möjliggjorde att SFP kunde nå fem platser i valet!