Nya kalkyler ändrar inte stadens geometri

Spårvagn i Åbo. Min gamla vänsterpolare Jan-Erik Wiik skriver (ÅU 17.10 och 21.10) att Åbos spårväg (enligt generalplanen i maj) helt enkelt är samhällsekonomiskt olönsam. Mycket sämre än spårvägarna i Tammerfors, Vanda och Uppsala, och ännu värre än det synnerligen olönsamma "entimmeståget".

Valentin Lindén (ÅU 19.10 och 21.10) påstår att man "klåpat med kalkylerna" då Åbo räknat med betydligt lägre passagerarmängd än Tammerfors. Även borgmästare Minna Arve efterlyser "mer preciserade" kalkyler.

Men snälla vänner, kolla stadskartorna! Åbo finns inom en cirkel, se i Fölihäftet 23/24 otaliga busslinjer kors och tvärs, medan Tammerfors är byggd längs linjen mellan Pyhäjärvi och Näsijärvi till Hervanta.

Och Kråkkärret blir aldrig någonsin likt Hervanta (med företagscentret Technopolis Hermia, Kempower, VTT, Andriz, Intel, universitetet, studentby, etc. etc.). Åbos Hervanta finns utspritt här och där. Arves nya kalkyler ändrar varken stadens geometri eller sociala struktur.

Statens skuld är över 150 miljarder euro eller 27000 per invånare, fattig, rik, ung, gammal. I år lånas 11 miljarder (och nästa år och nästa år). Räntan stiger redan nästa år till över tre miljarder.

Vilken framtida regering kan bränna tvåhundra extra lånemiljoner som subvention till Åbos statussymbol?

Åbos skuld är 700 miljoner euro, men på god väg att trefaldigas. Räntan har varit 7 miljoner per år, men är i nästa år 22 miljoner. Även utan spårvägslån är räntan om fyra år (enligt Yle) 49 miljoner euro.

22 miljoner motsvarar lönekostnaden för 470 anställda, till exempel lärare. Om fyra år borde Åbo skära ner på personalen med 1040 personer på grund av räntan.

Pengar krävs även för saneringar, skolor, daghem, bangården, resecentret (långt från spårvägslinjen), vetenskapsparken, hamnen, Aningaisbacken, musikhuset, avfallshanteringen, och vattenreservverk.

Spårvägen kostar närmare 500 miljoner euro. Staden inkasserar inga färska pengar på markvärdestegring längs spårvägslinjen, byggboomen är slut och marken huvudsakligen redan bebyggd (Ulla AchrénÅU 24.10).

Och egentligen är det Åboborna som ska bo längs spårvägen, som betalar för tomterna. Man trollar med låtsaspengar som flyttas från en ficka till en annan.

Spårvägsenkäten nyligen är jämförbar med att fråga var stolarna ska placeras på Titanics soldäck.

I Bremen på sextiotalet åkte vi till skolan med en stor ledad buss, "Gelenkbus", "Ich fahr' mit dem Schlenki" eller "Ziegharmonikabus". Moderna superlänkbussar finns exempelvis i (spårvagnslösa!) Malmö.

De är eldrivna, skumpar inte, och upp till 24 meter långa. Busslinjen kräver endast ytpreparering av gatorna, man behöver inte gräva upp historisk mark och flytta alla vatten- och elledningar.

Spårvägen påstås skapa struktur då den inte kan flyttas. Men inte har man i Malmö heller flyttat en endaste superbusslinje, man har byggt till många fler.

Jarl Ahlbeck Medlem av Sydvästra Finlands avfallshanteringsnämnd SFP