Några synpunkter på hjortjakten – Viltcentralen reglerar jakten, som jägarna utför, "inget sker på måfå"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Viltvård. Några synpunkter på hjortjakten med anledning av Susanna Landors text i ÅU 8.7.
De överstora stammarna på vitsvanshjort och rådjur syns i krockstatistiken. Både viltstängsel och nya innovationer som Landor nämner är välkomna för att öka trafiksäkerheten. Likaså är ett tillräckligt jakttryck i synnerhet i närheten av landsvägar en viktig åtgärd för att minska på hjort- och rådjursstammarna.
Viltcentralen är den myndighet som reglerar jakten på hjortdjur i Finland.
Jaktvårdsföreningens roll är att verka för en hållbar vilthushållning, organisera jägarnas frivilligverksamhet och sköta vissa offentliga förvaltningsuppgifter, lokalt.
Det är jägarkåren, jaktlagen, som förverkligar jakten.
För nuvarande, då hjortstammen har vuxit kraftigt och är överstor är licenserna inte en begränsande faktor för jakten.
Varken jakten eller beviljandet av licenser för jakten sker på ”måfå” utan utgående från en förvaltningsstrategi som utgår från Naturresursinstitutets uppföljning av viltstammarna, baserad på bl a bytesstatistik och jägarnas observationer.
Den "balansgång mellan att stärka och gallra" som Landor efterlyser sker inte på en säsong.
I Pargas jaktvårdsförening har Viltcentralen årligen önskat att jaktlagen ansöker om 10–20 procent fler hjortlicenser än året innan.
Jaktlagen har tagit sitt ansvar och även om man i Pargas under de senaste fem åren inte använt alla licenser man ansökt om, har avskjutningen ökat i takt med licenserna.
Enligt uppföljningen har den effektiverade jakten i hela sydvästra Finland lett till att hjortstammens tillväxt nu verkar ha avstannat och ställvis rapporteras betydligt färre djur än tidigare.
Jag har själv svårt att se att avskaffandet av licenstvånget skulle öka avskjutningen. Att det idag skjuts fler rådjur än för 10 år sedan beror inte på avskaffandet av licenstvång, utan på en ökning av rådjursstammen.
Att jakten är organiserad är en säkerhetsfråga.
Jaktlagen har en stor roll också i samarbetet med markägarna, för att inte tala om att det behövs en organiserad verksamhet för att ta hand om bytet på ett ändamålsenligt och bra sätt.
Det är också jägarna som gör ett stort arbete i form av eftersök och avlivande av krockskadade djur (storviltstassistans, SRVA). Till exempel inom Pargas jaktvårdsförening område gjordes 154 SRVA-uppdrag under 2022.
Tomas Björkroth Verksamhetsledare för Pargas jaktvårdsförening