Hårdare tag krävs mot hjort och rådjur
Trafikanter i Egentliga Finland lever farligt. Innovativa varningssystem och fler kulor behövs för att minska på antalet viltkrockar.
Skärgårdsvägen, den pulserande livsnerven i sydvästra Åboland, hör till landets farligaste vägar sommartid. Dagligen sker hjort- och rådjurskrockar, för att inte tala om vådliga nära ögat-situationer.
När vägrenen är obefintlig, vegetationen på många ställen tät, körhastigheterna höga och viltbeståndet stort, då smäller det ofta mellan hård plåt och mjuk djurkropp.
Nationellt sett toppar Egentliga Finland överlägset statistiken över viltolyckor i fjol, följt av Nyland. De här två landskapen stod för nästan hälften av landets alla viltolyckor 2022.
Hjortkrockarna ökade speciellt i de västra områdena av Egentliga Finland, i närheten av riksväg 8 och runt Åbo och Salo.
I Västra Nyland registrerades 410 viltolyckor i Raseborg i fjol, enligt Statistikcentralen. Av dem var 328 krock med vitsvanshjort, många på stamväg 51.
Vad borde då göras för att öka trafiksäkerheten?
Fler viltstängsel behövs. Samtidigt är olycksrisken stor just där viltstängslet börjar eller slutar.
Förra veckan rapporterade ÅU om ett varningssystem i Repola by i Nousis längs riksväg 8 där radar och infrarött ljus ska upptäcka om älg, hjort eller rådjur rör sig i närheten av luckan i stängslet och aktivera orangeblinkande varningslampor för att uppmärksamma trafikanter på faran.
Till systemet hör ljudpelare som spelar upp mänskligt prat för att få djuren att välja säkrare ställen att korsa vägen.
Innovationer av det här slaget är välkomna, liksom annan smart teknologi som varningsappar för mobilen.
Men framför allt måste djurbeståndet reduceras.
De senaste årens ökade jaktkvoter och förlängda jakttider har inte haft nämnvärd effekt för att minska på skogs- och trafikskador orsakade av vilt.
Framför allt rådjursstammen har vuxit på grund av milda vintrar, och för att jaktlagen ofta koncentrerar sig på de större klövdjuren, trots att rådjur får skjutas utan licens.
Finlands viltcentral är också orolig över att det under förra säsongen jagades färre vitsvanshjortar i Egentliga Finland trots gynnsamma förhållanden. En orsak kan vara att många jaktvårdsföreningarna har svårt att få nya medlemmar.
Ansvarsfull vilt- och naturvård är en balansgång mellan att stärka och gallra. Borde till exempel jakten på vitsvanshjort befrias från licens?
Om markägaren och jägaren sinsemellan kunde slå fast när och hur många hjortar som ska fällas kunde jakten ske smidigare och beståndet gallras mer ändamålsenligt.
Och borde utfodring av viltdjur alls längre uppmuntras? Åtminstone borde viltet styras bort från trafikleder genom placeringen av viltåkrar och utfodringsställen.
Bilister och andra trafikanter bär också ett stort ansvar för att notera varningsskyltar, anpassa körhastigheten, ha färdljusen i skick och reservera tillräckligt med tid för resan.
För ett är säkert: i en viltkrock förlorar alla inblandade.
ÅU:s ledare håller sommarpaus. Under sommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu. I augusti är ÅU:s ledare tillbaka.
Här kan du läsa fler opinionstexter av Susanna Landor.
När vägrenen är obefintlig, vegetationen på många ställen tät, körhastigheterna höga och viltbeståndet stort, då smäller det ofta mellan hård plåt och mjuk djurkropp.
Vägrenen kan breddas, vegetationen kan åtgärdas, körhastigheterna kan åtgärdas med kameror. Viltbeståndet är inte stort jämfört med bilbeståndet och människan som ”den mest intelligenta” varelsen på jorden borde ju kunna anpassa sig till rådande omständigheter och viltbestånd!