Genmäle om kaplansvalet i Houtskär

Med anledning av Bo Holmbergs insändare i ÅU 6.11.2021, där han ifrågasatte det lagliga i proceduren kring besättandet av kaplanstjänsten i Houtskär, vill jag, trots att jag inte på något sätt varit engagerad i sammanhanget, framhålla följande:

Föreställningen om en ensam sökandes rätt till en tjänst hör sedan länge en förgången tid till.

Redan i 1993 års kyrkoordning, där man stadgade om kyrkoherde- och kaplansval, hade man infört ett stadgande om att kyrkorådet eller församlingsrådet skulle avge ett utlåtande om en ensam sökande och att domkapitlet på basen av utlåtandet kunde låta utnämningsförfarandet förfalla.

Redan då fanns det en reell möjlighet för en församling att pröva en sökandes lämplighet.

År 2014 förtydligades stadgandena i Kyrkoordningen, som är kyrkans eget regelverk, på den här punkten (KO 6:17).

Man införde en bestämmelse om att då en kaplanstjänst fått en enda sökande skulle församlings- eller kapellrådet ta ställning till sökanden, varvid ett tjänsteförordnande skulle förutsätta ett uttryckligt förslag om detta.

Om kapellrådet inte förordade ansökan kunde domkapitlet besluta låta ärendet förfalla.

Det är både lagligt och moraliskt fullt försvarbart att ett kapellråd, som företräder kapellförsamlingens medlemmar, tar ställning till en enskild sökande.

Kapellkaplanen är den enda tjänsteinnehavare som kapellrådet har rätt att välja och denne får en ledande roll i lokalorganisationen. Det är viktigt med ömsesidigt förtroende mellan en organisation och dess ledande tjänsteinnehavare.

Utan att ta ställning till de aktuella sökandenas personliga kvaliteter vill jag hävda, att inget lagstridigt eller i juridisk mening tvivelaktigt skett vid anställande av kaplan i grannkapellet.