Fordonsromantik eller fordonsrealism

Jalle Ahlbeck kom i lördagens ÅU än en gång med sakkunskap och förnuft. Jag håller med honom, men skulle uttrycka saken lite annorlunda: Spårvagnarna börjar kanske redan höra till en förgången framtid.

Jag minns när Åbo stad avvecklade spårvagnsnätet i början av 70-talet. Man gjorde det inte för skojs skull, utan för att spårvagnarna inte var så ändamålsenliga.

I en tättbefolkad storstadsregion kan det vara ändamålsenligt att ha stora spårvagnar som kan ta mer folk än bussarna. I Åbo är det tvivelaktigt.

Jalle rapporterade observationer av ganska tomma kråkkärrsbussar. Och vår familj, som i den mån vi inte promenerar eller cyklar, har runosbacksbussen som främsta alternativ, vet att bussarna även under normalförhållanden riktigt bra klarar av resenärmängderna under rusningstid.

Jalles förslag är eldrivna (läs batteridrivna) bussar, och det tycker jag verkar logiskt med tanke på hur hårt det satsas på batteriteknologi och eldrivna fordon idag.

Men eftersom jag är rädd för att hans förnuftsargument ytterligare stärker spårvagnsivrarnas övertygelse om att deras sanning är den bästa sanningen, vill jag komma med ett kompromissförslag, och rikta blickarna till 60- och 70-talets Tammerfors.

Dit åkte vi och hälsade på morfar, och där fanns det trolleybussar! De gick på el, som de fick via takantenner, som väl ungefär motsvarade dem som finns på eldrivna lokomotiv. Antennerna bildade kontakt med vajrar, där det fanns elektricitet. Bussarna kunde röra sig ungefär som vilka bussar som helt, bara de höll sig till vajerlinjerna.

Varför nu dessa trolleybussar (förutom nyss anförda orsak)? Jo, jag ser framför mig ett tänkbart hot, nämligen alla de tusentals ton litiumjonbatterier från elfordonen som det så småningom ska göras någonting med.

Googlade alltså nyss på detta, men hör och häpna: vetenskapen och affärsvärlden tycks inte uppleva dem som ett hot, utan en möjlighet!

En ny näringsgren, nämligen återvinning av fordonsbatterier, kommer sannolikt att uppstå tack vare elbussarna och de andra elfordonen. Och den behöv ju, vartefter den petrokemiska industrin tappar jobb.