Ännu om Entimmeståget
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Entimmeståget är en större helhet än de fem meningar frågan är komprimerat till i intervjun (ÅU 29.3) och därför vill jag kort utveckla mitt svar.
Den ekonomiska tillväxten i området ökar behovet av trafikförbindelser för både passagerartrafik och varutransporter. En förbättring av tågförbindelsen mellan Åbo och Helsingfors kompletterar behovet av underhåll av riksväg 1.
Entimmeståget består av fyra delprojekt 1) förbättrande av bangården Åbo-Kuppis, 2) byggande av ett dubbelspår mellan Åbo och Salo, 3) en eventuell ny spårsträckningen Salo-Esbo och 4) Esbo stadsbana.
I Kuppis kan vi redan nu se hur ombyggnaden kommer att främja tågresandet t ex genom att göra kopplingen till matartrafik från närregionen smidigare.
Dubbelspåret Åbo-Salo behövs för en fungerande tågtrafik oberoende av hur sträckningen Salo–Esbo förverkligas. Esbo stadsbana är en del av utvecklingen av huvudstadsregionens kollektivtrafiksystem som också behövs för att det ska finnas utrymme för fjärrtrafiken mot Åbo.
Den nuvarande kustbanan är i behov av en grundrenovering.
Förhållandena längs banan gör det utmanande att bygga ett dubbelspår längs den nuvarande sträckningen, samtidigt som byggnadsarbetena skulle orsaka betydande förseningar under hela byggtiden. Också kostnaderna kommer att vara jämförbara med en ny sträckning Salo–Esbo.
Att äta kakan och ha den kvar skulle vara det bästa alternativet: det finns ett behov också av Kustbanan för att betjäna förbindelsen mellan Åbo/ Åboland och Västra Nyland.
I bästa fall kunde Kustbanan också i fortsättningen vara en del av den kollektivtrafik och godstrafik som behövs i hela regionen.
Den miljökonsekvensbedömning som gjorts för den nya sträckningen Salo–Esbo lyfter ändå på ett bra sätt fram möjligheterna att kompensera de naturvärden som onekligen förstörs om den nya banan byggs.
Ur ett regionalt perspektiv finns två ”konkurrerande” banprojekt: Helsingfors–Tammerfors och Helsingfors–Borgå–Kouvola.
Vilken beslutsfattare i vår region vill säga nej till en långsiktig miljardinvestering i grundläggande infrastruktur i Egentliga Finland?
Investeringens tidsperspektiv gör att man i bedömningen inte kan utgå från sina egna behov, utan behöver se det som en regional och nationell investering som betjänar samhället flera generationer framöver.
Tomas Björkroth Riksdagskandidat för SFP i Egentliga Finland