Åbobo som studerar i Göteborg ger sitt perspektiv på öppna studierum jämfört med i Åbo: Vi möts i små grupper
– Jag känner en konstant oro över allting …
– Klart är att många inte mår bra …
– (Livet blir) otroligt ensamt …
– Jag har definitivt upplevt en försämring av mitt mentala välmående ...
De här är bara några röster som ÅU hört, i vad som antagligen utgör ett hav av unga och studerande.
De mår inte bra. Det vet vi nu.
Tidigare skrev ÅU om hur Studentkåren lobbar för att universitetet ska öppna upp campus lite för studiegrupper. ÅA-rektorn Moira von Wrightsvarade på kritiken, och sade bland annat att akademin gjort vad den ansett möjligt enligt myndigheternas restriktioner.
Möts i små grupper
Nu har ÅU pratat med Joel Sandås, ursprungligen från Åbo och har sedan i höstas studerat på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Kontrasten mellan hans upplevelser som första årets studerande och berättelserna från studerande i Finland är slående.
Från början delades studerandena på Chalmers in i mindre grupper om fem till tio personer. Efter att alla evenemang och studiefester ställdes in och varenda föreläsning flyttades online, fortsatte högskolan hålla campuset öppet för sina studerande.
Gruppvis möts de där för att plugga, göra arbetsprojekt, äta lunch. Viktigast av allt, mellan de digitala föreläsningarna får de in den där lilla men nödvändiga sociala kontakten.
– Genom min grupp har jag kunnat träffa nya vänner och skapa ett kontaktnät. När jag flyttade hit kände jag ingen över huvud taget. Så skolkompisarna blev jätteviktiga.
Det här gäller inte bara för en utlänning som Sandås, utan för de flesta studerande som inte bor hos sina föräldrar, tror han.
– Utan skolans möjliggörande skulle jag nu ha suttit ensam i ett halvår.
”Vi är inte dumma”
Det Sandås säger, och det Studentkåren vid ÅA har föreslagit, är att det måste finnas en medelväg.
– Man träffar ju samma personer dag ut och dag in, utan att beblandas med andra grupper. Smittspridningen blir ju inte så stor då.
Sandås berättar att inga vakter strosar runt på campus för att hålla koll på gruppstorlekarna – det handlar om en tillit till studerandena. Och enligt honom verkar det funka. Om en grupp råkar gå in i ett grupprum där en annan grupp redan sitter, ursäktar de sig och går vidare.
– Vi är inte dumma, och jag tror de flesta ser allvaret. Vi är myndiga personer som förstår att det inte är smart att träffas hundra personer i ett klassrum.
Mental hälsa prioriteras
Men hur var det nu med Sveriges coronasituation? Smittläget där har varit mycket värre än i Finland. Kunde inte det åtminstone delvis förklaras med sådan här ”lös” policy?
Ja, gällande den nationella strategin har Sverige gjort fel, säger Sandås, men tycker att man där lyckats bättre med den mentala hälsan.
– Om man sviker studerande totalt syns det ändå in i arbetslivet. En som inte klarar studierna bra, klarar sig kanske inte så bra senare.
Vad är din hälsning till universiteten här?
– Man måste hitta en balans, där man har effektiva restriktioner men också upprätthåller nästa generation. Öppna några grupprum.