”Studielivet existerade den första veckan, sedan dess har det varit total tystnad” – Ida Nikkanen om studielivet i coronatider
En generell diskussion om ungas hälsa och välmående är otroligt mycket bättre än ingen alls, men ändå tyvärr inte tillräcklig.
Det här anser Ida Nikkanen, första årets studerande på Åbo Akademi, som just nu känner sig mer ensam och mindre sedd än någonsin förr.
– Studielivet existerade den första veckan, sedan dess har det varit total tystnad, berättar Nikkanen.
Hon studerar finska, på fakultetet för humaniora, psykologi och teologi, och berättar att hon absolut inte har kommit in i någon studiegemenskap.
Att studera på en linje med en liten ämnesförening med färre resurser att arrangera program är säkert en av orsakerna till den här bristen på aktiviteter.
– Men jag har pratat med kompisar som studerar på större fakulteter och även de upplever att det program ämnesföreningarna har ordnat är långt ifrån tillräckligt, säger Nikkanen.
Första årets studerande särskilt utsatta
Framförallt som första årets studerande är det mycket svårt att skaffa nya vänner utan arrangerade evenemang.
– Tröskeln för att själv ta kontakt med och träffa studiekompisar man bara snabbt hälsat på är mycket hög, säger Nikkanen.
Tutorerna har enligt henne definitivt en stor roll i att engagera gulisarna och välkomna dem till studielivet.
Och nej, tre evenemang under första studieveckan i augusti är inte tillräckligt för att inkludera dem i gemenskapen, resonerar hon.
Otillräcklig kontakt mellan universitetet och dess studerande
Coronapandemin medför såklart hinder för att ordna sådana aktiviteter som vanligen hör till studievardagen. Nikkanen anser att det här ändå inte borde innebära att kontakten mellan universitetet och dess studerande helt försvinner.
Hon efterlyser bättre kommunikation mellan akademin och ämnesföreningarnas tutorer.
Akademin borde förmedla studenternas missnöje till tutorerna. Just nu är kommunikationen bristfällig och man vet inte vem man borde vända sig till.
En öppen och ofiltrerad konversation är vad som behövs
Nikkanen är mycket tacksam över att medier nu börjat lyfta upp ungas välmående allt mera, men betonar samtidigt att det här inte är tillräckligt.
– Den här konversationen avlägsnar inte rädslan för att efter ett år av studier återvända till fysisk undervisning och inte känna igen ett enda av ansiktena i klassrummet.
Hon betonar att det enda som verkligen kan medföra en förändring är en öppen och ofiltrerad konversation.
– Någon måste bara våga ta steget och öppna upp konversationen, säger Nikkanen.
Hon betonar att man genast känner sig mindre ensam då man märker att andra känner exakt likadant som sig själv.
– Det jag vill säga till Åbo Akademi och alla andra lärosäten som kämpar med att tillfredsställa sina studerandes sociala behov är: Jag förstår att ni inte kan göra något åt restriktionerna, men den här pandemin har nu pågått i ett år. Ni borde ha lärt er att hantera situationen bättre vid det här laget.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.