Reportage

Gränsbevakningen ser mer än vi tror – ÅU följde med på spaning över Östersjön

Det skärpta säkerhetsläget på Östersjön har uppmärksammats inom Gränsbevakningens flygdivision. Beredskapen har höjts, man planerar sin verksamhet noggrannare och genomför flera övningar än tidigare.

Uppdragens karaktär är trots allt ungefär de samma som före den 24 februari då Ryssland anföll Ukraina, säger bevakningsflygdivisionens kommendör Matti Lallukka.

– Vi övervakar och håller koll på vem som rör sig till havs och vid östgränsen. Ser vi något avvikande meddelar vi vår ledningscentral i Åbo eller Vanda som tar över ansvaret och fattar beslut om vidare åtgärder.

– Marinen kan också vara intresserad av främmande fartyg och be oss fotografera dem. Men hittills har vi inte upptäckt något som skiljer sig från det normala.

Hur viktig är Gränsbevakningens flygövervakning?

– Den har blivit allt viktigare. Flygspaning är ett effektivt sätt att övervaka Finlands gränser samt vatten- och landområden. Det tar 3–4 timmar att flyga från östgränsen till Åland och på den tiden hinner man se mycket.

För att ta reda på hur flygdivisionen arbetar åker jag ut till Åbo flygplats där Gränsbevakningen har sin bas. Där träffar jag flygkapten Ilkka Lahtinen, styrman Markus Lammi och operatörerna Kim Nyström och Harriet Lönnqvist .

Vi börjar med att planera dagens flygning. Lahtinen pekar på den stora kartan på väggen och visar rutten. Det blir en runda runt Åland för att sedan vända söderut mot norra Östersjön och vidare till territorialgränsen mot Estland.

Om flygningen genomförs som planerat är ändå högst osäkert.

– Situationen lever hela tiden och vi vet aldrig vad som kan hända. Marinen kan be oss kolla ett främmande krigsfartyg nära gränsen, eller polisen kanske behöver hjälp med att leta efter en försvunnen person någonstans inne i landet. Akuta uppdrag prioriteras alltid.

– En dag som börjar med ett vanligt patrulleringsuppdrag över havet kan sluta i Joensuu, säger Lahtinen.

Gränsbevakningens två Dornierflygplan är stationerade i Åbo. De gör 5–6 flygningar i veckan och patrullerar i första hand Finska viken, norra Östersjön och Ålands hav.

Dornier 228

Planen är i luften cirka 900 timmar per år. Två tredjedelar av tiden flyger man över havsområdena, resten av tiden är gränszonen mot Ryssland i fokus.

För att försäkra sig om att övervakningen i öst är så effektiv som möjligt är alltid en gränsbevakare från någon av gränsstationerna med ombord.

Hen har god lokalkännedom och kan terrängen, vilket gör att vi lättare kan observera avvikelser och rörelser som inte hör hemma där, säger Lahtinen.

Han får inte ge några detaljer om uppdragens exakta karaktär, men säger att man har koll på det mesta.

Allt är klart för avfärd. Jag drar på mig den orange räddningsdräkten och kliver in i det trånga flygplanet. För en nästan 190 centimeter lång karl är det inte alldeles lätt. Nyström går igenom säkerhetsutrustningen och visar var spypåsarna och nödutgångarna finns.

– Om vi nödlandar i havet kastar jag i räddningsflotten och hoppar i. Sedan kommer du efter. Om vi landar på en åker tar du dig ut genom närmaste nödutgång.

Flygledningen ger grönt ljus och vi rullar ut på startbana 26. Med en lätt skakning lyfter vi från marken och tar kurs västerut.

Fördelen med att flyga lågt är att man har en bra optisk överblick. Nackdelen är att turbulensen blir kraftigare.

Hastigheten är 370 kilometer timmen och flyghöjden ligger på cirka 500 meter. Vädret är klart, det blåser sex meter i sekunden från nordost. Förhållandena är med andra ord perfekta.

Bättre än så här kan det inte bli, säger Lahtinen.

– Fördelen med att flyga lågt är att man har en bra optisk överblick. 70–80 procent av alla observationer vi gör, gör vi med ögonen. Nackdelen är att turbulensen blir kraftigare.

Om molnen ligger riktigt lågt eller väderförhållandena kräver det kan flygplanet gå ner till 60 meter ovanför markytan.

I söder syns landsvägsfärjan Aura som kör mellan Iniö och Gustavs. Trots att den är på nästan fem kilometers avstånd syns den klart och tydligt då operatör Nyström zoomar in kameran på den.

Vi flyger söderut förbi Eckerö och närmar oss den plats där en person hamnade i vattnet från Baltic Princess natten till fredagen. Här gör vi några rundor i hopp att se något.

Men om inte personen har haft en färggrann flytväst eller räddningsdräkt på sig är det högst osannolikt att spaningen ger resultat.

Vågorna och de vita gässen försvårar sikten och vattentemperaturen är endast åtta grader. I sådana förhållanden överlever man inte länge, säger Nyström.

– Man ska nog ha tur för att upptäcka en person i havet. Värmekameran är inte till någon nytta om man inte inleder eftersökningen omedelbart så länge kroppen är varm.

Efter tio minuter ger vi upp och flyger vidare mot Bogskär. Där visar värmekameran sin förträfflighet. På drygt tre kilometers avstånd ser vi en flock gråsälar vilande på klipporna.

Några minuter senare siktas ett cirka 100 meter långt blått fraktfartyg på flygplanets babordssida på gränsen till Sverige. Det visar sig att det inte har AIS:en påkopplad och det går därför inte att identifiera fartyget.

Styrman Lammi ändrar kurs och vi tar en närmare titt på fartyget som visar sig vara registrerat i Luxemburg. Nyström fotograferar fartyget från flera olika vinklar, noterar namnet och IMO-numret i aktern och vidarebefordrar uppgifterna till ledningscentralen i Åbo.

– Det är mycket sällan som fartygen inte har AIS:en igång. Om det händer så beror det oftast på ett tekniskt fel och det är inga konstigheter.

Efter handelsblockaden mot Ryssland är de ryska handelsfartygen på väg till Finland nästan helt borta. I stället rör det sig flera militärfartyg som deltar i krigsövningar på Östersjön. Varje vecka observeras också ryska ubåtar ute på internationellt vatten.

I dagens läge med en ökad rysk närvaro och förhöjd risk att ryssarna vill provocera den finska gränsbevakningen för att testa om den är på alerten, gäller det för Ilkka Lahtinen och hans kollegor att vara extra observanta.

Ifall ett främmande krigsfartyg oanmält kör in på finländskt territorialvatten är det sannolikt besättningen i spaningsflygplanet som får den första kontakten med inkräktaren.

– Då är det alltid en nödsituation och vi kan hamna mitt i stormens öga. Men det gäller att hålla huvudet kallt, att inte flyga rakt emot fartyget, hålla ett tillräckligt långt avstånd och inte göra några manövrar som kan uppfattas som en provokation.

– Vi är medvetna om det förändrade säkerhetsläget och är därför extra skärpta. Nu finns det inte utrymme att göra några misstag, säger Lahtinen och Nyström.

Patrulleringen går mot sitt slut. 20 sjömil söder om Hangö vänder vi nosen tillbaka till Åbo. I Bengtskärs fyr lyser lamporna i några av rummen och i gästhamnen i Örö ligger ett par båtar. Efter en timme och 55 minuter i luften är vi tillbaka på flygplatsen.

– Det här var en ganska typisk flygning utan dramatik. Det enda som skiljde sig från ett vanligt bevakningsuppdrag var eftersökningen av personen som försvann från Baltic Princess. Men det var ett bra exempel på att man aldrig vet vad som händer under dagen, säger Lahtinen.

Efter en kort mat- och tankningspaus flyger operatörerna Harriet Lönnqvist och Kim Nyström, styrmannen Markus Lammi och kaptenen Ilkka Lahtinen vidare på ännu en patrullering. Den här gången till östgränsen. Hur kvällen slutar är det ingen som vet.