Pargas nya miljöprogram i praktiken

Carina Holm
debattvinjett nere till vänster, blommande harsyra i bakgrunden
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Pargas och skogen. Jag vill tacka Jussi Laaksonlaita, ordförande för Pargas naturskyddsförening, för hans insändare (ÅU 18.4) angående avverkningen på Kirjalaön för att ge plats för dumpningsmassor. I den vevan förstördes ett dikat alkärr med höga naturvärden.

I målen för stadens klimat- och miljöprogram som precis har blivit färdigt står det att staden ska motverka naturförlust. Naturförlusten bromsas inte upp och stadens miljöprogram uppfylls inte om staden sorglöst avverkar sina värdefullaste skogar, skriver Laaksonlaita.

Var syns Pargas vilja att förbinda sig vid sitt nya miljöprogram om inte i de konkreta beslut och handlingar som sker från och med nu?

”Det finns tillräckligt med skog i Pargas”. Den kommentaren fällde stadsstyrelsens ordförande Gilla Granberg då jag mötte henne och Markku Orell i debatten Slaget efter tolv i Radio Vega i juni i fjol. Då gällde debatten det föreslagna Havisprojektet i Norrby.

Med vilken rätt, och framförallt med vilken sakkunskap, gör hon den bedömningen?

Skogen i Norrby i kombination med de höga, dramatiska granitklipporna är nog de facto det enda området i sitt slag i centrum av Pargas. Vad återstår om man slaktar det för en ishall och en simhall? Pargas (centrum) förstärker sin image av industriort och förlorar ytterligare ett mått av den skärgårdsprägel som nu finns.

En miljöenkät gjordes 2022 bland Pargasborna om vad de uppskattar i sin hemstad:

”Det bästa med att bo i Pargas är närheten. Det är nära till all service man behöver en vanlig vardag. Matbutiken, banken, frissa. Pargas har fina daghem och skolor och andrastadiets utbildningar finns på orten. Man har länge satsat också ekonomiskt på bildningssidan. Fritidssysselsättning finns det gott om, Musikinstitutet Arkipelag med musik- och danslinje, Åbolands teaterskola, Hantverksskolan, och många föreningar med PIF och Teaterboulage i spetsen. Dessutom Skärgårdens Kombi som är ett Arbis i tiden. Bor man på Malmen kan man röra sig till fots eller med cykel och parkeringsplatser är heller inget problem. Församlingen är välkomnande och aktiv. Orten har en fungerande tvåspråkighet. Och sen, det självklara, närheten till naturen. Och havet.”

”Pargas är en fin stad som har skärgården, vattnet och naturen nära. Önskar alla som bor här uppskattade allting vi har runt oss och se hur vackert och fridfullt Pargas är som en stad. Vackra skogsstigar och tusentals rutter man kan ta med båt och njuta av en solig sommardag.”

Naturstigar och vandringsleder är det som invånarna är mest nöjda med enligt enkäten.

Några plock ur Pargas klimat- och miljöprogram 2023–2035:

”Det skapar ett handlings- och tankesätt för hur vi vill förhålla oss till klimat- och miljöfrågor i Pargas stad.”

”Nya bygg- och renoveringsprojekt evalueras utifrån hur hållbara, koldioxidneutrala och energieffektiva de är”

”Pargas är en av städerna i Finland med störst biologisk mångfald. Antalet hotade arter i området är stort, vilket innebär att också förekomsten av värdefulla naturtyper är stor. Speciella naturtyper i området är Östersjöns strandmiljöer, kulturbiotoper samt kalkpåverkade naturtyper, som lundar och berg.”

"Den biologiska mångfalden måste skyddas och upprätthållas så att förutsättningarna för livet på jorden kan säkerställas. När det gäller biologisk mångfald är målet för programmet att bekämpa förlust av biologisk mångfald. Enligt en rapport som den internationella naturpanelen IPBES publicerade våren 2019 försämras den biologiska mångfalden nu snabbare än någonsin på olika ställen i världen. Skyddsåtgärder behövs, eftersom flera organismer och livsmiljöer blivit hotade på grund av skadliga ändringar som människan orsakat.”

Varför duger inte den biologiska mångfalden som dragplåster i Pargas? Varför är inte beslutsfattarna själva beredda att försvara unika naturvärden? Vi vill se besluten omsatta i handling – för miljön.

För att citera Jussi Laaksonlaita: ”Skogen som nu är kalhuggen och uppgrävd fås inte tillbaka, någonsin.”

Henrietta Clayhills

Publicerad: