Ahlbecks debatt går under…
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Klimatet. Det är för det mesta lite utmanande att föra en saklig debatt med Jarl Ahlbeck . Han fäster sig vid lite ovidkommande detaljer och slänger omkring sig insinuationer (ÅU 29.11.2022).
Min slutkläm i spalten (ÅU 25.11) visade sig vara någonting Ahlbeck inte kunde ta sig över. Jorden går under är naturligtvis en metafor och den finns i vår kultur från Bibeln fram till "Farlig midsommar". Det hade alltså inte varit ett alldeles omöjligt hinder att ta sig över.
Den verkliga avsikten med kolumnen befattar sig Ahlbeck naturligtvis inte med. COP27-mötet var det kanske sista lyckade mötet där man ännu höll sig fast vid målsättningen att hålla uppvärmningen vid 1,5 grader.
Om vi inte lyckas med den målsättningen vid nästa COP-möte går jorden bokstavligen under för tusental, i värsta fall miljontals människor.
Den undergången börjar på Stillahavsöarna, men fortsätter med en förskräckande sannolikhet när Himalayas glaciärer smälter och skapar stora tillfälliga sjöar. När sjöarnas fördämningar sedan brister, drabbas Bangladesh, Pakistan och eventuellt också Indien av störtfloder som sveper med sig allting som kommer i vägen.
Just av den här orsaken är samarbetet mellan Kina och länderna inom G77 så besvärligt. Det förhindrar effektiva åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Det knyter ihop alla länder inom G77 till en förhandlingstaktik, som enbart söker understöd och pengar.
Understödet och pengarna kommer naturligtvis att behövas, men om förhandlingstaktiken samtidigt utesluter världens största ekonomi och de oljerika staterna kring Persiska viken från ett ekonomiskt ansvar, räcker pengarna bara inte till.
Och om Kina eller Indien inte sänker sina koldioxidutsläpp kring mitten av detta decennium, klarar vi inte målsättningen på 1,5 grader.
Just av den orsaken kommer jag, som en del av Europaparlamentets officiella delegation att flyga också till följande COP-möte.
Nils Torvalds Europaparlamentariker SFP/Renew Europe