Vill vi ha ett eget högstadium till S:t Karins
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi är stolta över att S:t Karins invånarantal växer så att det brakar i knutarna, bra så och det skall ses som en mycket positiv sak. Vi har en klar ökning av bland annat svenskspråkiga nya invånare.
Tillväxten syns också inom bildningssektorn och i S:t Karins svenska skola. Skolan har nu klasserna 1–6 och elevantalet växer varje år. Jag är glad och mycket nöjd över att vi i redan 10 års tid har kunnat erbjuda närskola för barnen i lågstadiet.
SFP har i flera olika samband lyft upp diskussionen om ett eget svenskspråkigt högstadium, utan att de andra partierna i staden visat något intresse. S:t Karins gjorde en utredning år 2017 som avslutades med att staden fortsätter med att skicka svenskspråkiga eleverna till S:t Olofsskolan.
Frågan aktualiserades igen på tisdagen då Åbo stads bildningsnämnd beslöt att de vill ha ett utlåtande av S:t Karins stad. De vill alltså höra om vi förbinder oss till att inte grunda ett eget högstadium. Ett förståeligt beslut av Åbo när andelen elever från kranskommunerna är märkbar i årskurserna 7–9.
Som beslutsfattare i S:t Karins vill jag tyvärr inte se att man skulle förbinda sig för tiotals år framåt, när elevantalet växer varje år i vår stad. Som medlem av stadsstyrelsen vill jag inte heller se att det är nu endast tjänstemännen eller en nämnd som fattar beslutet över användarna, alltså barnen och familjerna.
Jag är även besviken att S:t Karins bildningsnämndens ordförande Malla Rannikko-Laine tar ställning till frågan och hänvisar till en utredning som är gjord för flera år sedan (ÅU, 15.2).
S:t Karins strategi baserar sig på att öka invånarnas delaktighet just inom beslutsfattandet, varför vi nu i rask takt måste höra användarna, alltså eleverna och föräldrarna. Vad tycker våra barn och familjer år 2022? Situationen har kanske ändrat sedan 2017. Jag vill alltså se en ny kvalitativ utredning.
Skall vi ha i framtiden bara stora skolcampus och är det då till våra framtida barn och ungas fördel? Kunde vi istället välja mindre enheter med kvalitativ undervisning, personal som har tid med varje barn och framförallt en närskola i barnets egen hemstad.
Visst kostar det mer för samhället att ha mindre skolenheter, men vill vi välja en annan väg för att kunna trygga barnens och ungas välmående?
Hur är det möjligt att flertal språköar som Björneborg, Tammerfors, Kotka mm. har svenskspråkiga högstadier och till och med gymnasium, men ett eget högstadium i S:t Karins skulle inte vara möjligt?
Jag hoppas att vi nu får höra barnen och familjerna i S:t Karins. I fall en ny utredning påvisar att nuvarande systemet är hållbart och en bra lösning för dem, så understöder jag det varmt.
Åbo stads undervisningsnämnd förväntar nog sig inte ett löfte för all framtid, såsom framgår ur protokollet frågar man hur det är med planer på eget högstadium i St Karins under pågående mandatperiod. Ifall St Karins går in för att göra en utredning hoppas jag att man gör det snarast och snabbt, så Åbo kan gå vidare med planeringen. De kommande eleverna i St Olofsskolan behöver nya, tillräckligt stora och också pedagogiskt bra utrymmen, oberoende om man kommer från Åbo eller St Karins.
Mvh. Jonas Heikkilä, viceordförande i undervisningsnämndens svenska sektion