ÅU 08.02.2019 07:00

Dan Lolax skrev (ÅU 2.2.2019) om aktuella politiska kamper kring senaste fullmäktigemötet i Åbo. Det är viktigt att man öppet diskuterar fullmäktige- och kabinettspolitikens gömda sidor.
Vänsterförbundet värdesätter högt både långsiktiga förhandlingar och hetsiga debatter i fullmäktigesalen. Oftast är det i praktiken bäst att förhandla och kompromissa om förslagens innehåll med andra fullmäktigegrupper för att maximera förslagens möjlighet att överleva omröstningen.
Emellanåt är det viktigt att skaka om partigränserna genom att presentera förslaget till andra fullmäktigegrupper först när fullmäktigediskussionen har börjat. Meningen med offentliga debatter i fullmäktigesalen är att försöka skapa en majoritet av de ledamöter som vill understöda förslaget. När ärendet behandlas i timmar, som förra veckan, finns det i allmänhet en verklig möjlighet för fullmäktigeledamöter från alla partier att bedöma förslaget i lugn och ro och ta ställning till det.
Fullmäktigemötet har den högsta beslutande makten i staden. Den makten är demokratins kärna som inte borde underskattas eller överlåtas till utanför fullmäktigesalen. Om ett ändringsförslag inte kräver en vidare tjänstemannaförberedelse, lönar det sig inte alltid för ett parti att förbereda sina idéer och förslag tillsammans med andra partier eller att informera alla andra partiers gruppordförande om kommande förslag. Det är fullmäktigemötet som ska diskutera ärendena, rösta och fatta beslut.
Personligen skulle jag gärna se en aktivare stadsfullmäktige som inte präglades av för starka gruppdiscipliner (som VF inte har) och som möjliggjorde öppna, genuina, demokratiska och ofta gärna hårda debatter utan endast förutbestämda lösningar och attityder. Färre kabinetter, mera transparens och tajta debatter.
Vänsterförbundet krävde i fjol både i fullmäktigegruppernas strategi- och budgetförhandlingar att minskningen av ojämlikheter borde bli en central del av Åbo stads strategi och verksamhet. Vid centrumvisionsbehandlingen krävde vi att man också skapar förortsvisioner för förorterna i Åbo så att stadens regionala segregation inte längre skulle växa.
På grund av en höjd press att lyfta fram segregation behandlade fullmäktige förra veckan åtgärdsprogrammet för att förebygga utslagning och främja en socialt hållbar stadsutveckling. Det var viktigt att dessa frågor äntligen togs upp i fullmäktigesalen men resurserna lyste med sin frånvaro. Det är stadens samlingspartistiska nedskärnings- och privatiseringspolitik som måste stoppas för att förebygga segregation.
Det som också var alarmerande i senaste fullmäktigemötet, var att stadsstyrelseordförande Kattelus (Saml) önskade av journalisterna att medierna inte alltid skulle nämna vem som gjorde hurdana ändringsförslag i stadsstyrelsen eller stadsfullmäktige. Det var ett sällsynt och farligt försök att påverka informationsförmedlingen. Kattelus vill att medierna behandlar kommunalpolitik på ett visst sätt som säkerligen skulle gynna honom och hans parti.
När Åbos stadsstyrelseordförande direkt tilltalar lokala medier för att påverka den bild som ges till offentligheten om maktbruk, maktförhållanden och ansvar, skymmer man medvetet pressfriheten. Samlingspartiets önskemål skulle gömma maktförhållandena från publiken bakom en rökridå och försämra demokratins öppenhet och förhållandet mellan makt och ansvar.
Finlands pressfrihetsindex har fallit två år i rad men att medvetet ytterligare försöka försämra det är ett hot mot folkstyret.
I samma fullmäktigemöte lät SFP kommuninvånarna förstå att gruppstorlekarna i undervisningen inte egentligen påverkar någonting överhuvudtaget. Som pedagog måste jag uttrycka min besvikelse också på en sådan här retorik. För att ha utbildning, välmående och studieresultat av hög kvalité, är det av ytterst stor vikt hur små gruppstorlekar vi har inom fostran och undervisningen, både i Åbo och nationellt.
Jaakko Lindfors
Ordförande, Vänsterförbundet i Åbo

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln