Vem vinner på att kriminalisera hakkorset?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I statsrådets omtalade åtgärdsprogram för att att minska rasismen i Finland ingår en idé om att kriminalisera användningen av “åtminstone nazismens och kommunismens symboler” när de används för att främja dessa ideologier.
Vi måste först tackla frågan om hur sommarens stora rasismdiskussion utmynnade i ett förslag att förbjuda kommunistiska symboler. Ingen förnekar de kommunistiska staternas brott mot mänskligheten och den omfattande terrorn.
Problemet är att den kommunistiska doktrinen inte har någonting med rasism att göra. Hur man än vänder på frågan så har bara nazismen inskriven raslära och antisemitism i sitt ideologiska program. Miljontals vanliga människor blev offer för kommunismens revolutionära klasspolitik, men de var inte dödade på grund av en rasistisk ideologi. Vi kunde fråga oss: Hur hjälper det personer som är utsatta för rasism i Finland att kommunistiska symboler kriminaliseras?
En annan märklighet med statsrådets text är att man valde att vara mer specifik gällande ytterhögern genom att enbart fokusera på nazismen.
Varför inte tala om det bredare begreppet fascism som omfattar olika fascistiska rörelser, och där nazismen endast utgör en variant av fascismen? När statsrådet talar om den politiska vänstern valde man tvärtom, dvs. man skriver om det bredare begreppet kommunism istället för att specifikt hänvisa till sovjetiska eller stalinistiska symboler. Varför denna ojämlikhet?
Vi har redan starka redskap för att ingripa mot hatretorik och hets mot folkgrupp. Vem vinner då på att kriminalisera nazistiska symboler? Om man inbillar sig att åtgärden stoppar nazismens spridning, kan besvikelsen bli stor. Trots att till exempel Tyskland under 1950-talet införde världens strängaste lagar mot bruket av nazistiska symboler (upp till tre år i fängelse) är den tyska nynazismen idag starkare än någonsin. Det är med andra ord svårt att argumentera för att kriminaliseringen skulle direkt hindra ideologins spridning.
Samtidigt frågar sig många hur man väljer vilka symboler som ska kriminaliseras. Handlar det enbart om hakkorset eller borde även symbolen för förintelsens elittrupper, nazistorganisationen SS (Schutzstaffel), inkluderas. Ett annat praktiskt problem är att extremhögern snabbt kan modifiera sitt symbolspråk så att de inte mer helt sammanfaller med den kriminaliserade varianten, men trots det lyckas förmedla samma budskap. Bruket av siffer- och bokstavskombinationern är ett talande exempel.
Hyllningen till Hitler blir HH eller siffrorna 88. SS blir 55, osv. Kriminaliseringen tvingar dagens nazistsympatisörer att bli kreativa i sitt symbolbruk och kan i värsta fall ge upphov till en katt-och-råtta lek mellan polis och nazister.
Vissa menar att det därför är lönlöst att förbjuda nazistiska symboler. Jag menar att fördelarna trots allt är fler: Kriminaliseringen tvingar nazisterna att använda symboler som är allt mer obskyra, obekanta och marginella – symboler som endast har betydelse inom den egna subkulturen, men som få utomstående förstår.
Hakkorset får däremot sin kraft av historien och den starka igenkänningsfaktorn. Med tanke på att nazismen som politisk rörelse är besatt av politikens visualisering och symbolspråket i sin propaganda, skulle symbolförbudet ha desto större betydelse.
Nazisterna älskar sina symboler – därför är det värt att förbjuda dem. Genom att kriminalisera historiens främsta rasistiska symbol skickas en entydig signal om att Finland motarbetar rasism på allvar.
Om andra ideologiers symboler skall förbjudas, borde det utredas i en helt separat process. Annars hotar det att vattna ut den symboliska gest som kriminaliseringen av nazismens symboler skulle innebära för arbetet mot rasismen.
Men för att kriminaliseringen ska få en bredare samhällelig betydelse måste den kombineras med att betydligt mer resurser ges till undervisning i historia som speciellt bearbetar rasismens, nazismen och Förintelsen historia. Först då kan samhället och rasismens offer vinna något på kriminaliseringen.
Här kan du läsa fler kolumner av Kasper Braskén.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.