Förflytta dig till innehållet

Vem tar kommandot vid kriser till havs?

Den marina verksamheten baserar sig på övervakning. Myndigheterna vidtar åtgärder vid gränsen. Det handlar om sjöräddning, naturtillgångar och bekämpning av terrorister. Men vem leder arbetet vid kriser som uppstår till havs? Vem koordinerar helheten?

Hur fungerar till exempel operationer och taktik i skuggan av terroristhotet i Östersjön? Har myndigheterna från de olika länderna kunskap att samarbeta i en situation som motsvarar krig? Och vem som skulle sköta ledningen?

Den finländska modellen för gränssäkerhet har betonat samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter på nationell och internationell nivå. Gränsmyndigheterna i Finland, Estland och Ryssland har regelbundet under 2000-talet ordnat övningar med tanke på katastrofer till havs.

Har man satsat tillräckligt på de situationer som styrs av polisen? Man borde till exempel satsa mera på kemikalieolyckor. I Finland föreslogs åren 2006–2007 ett nytt regionalt ledningssystem för kommunikation under krissituationer. Man påpekade bland annat att det är viktigt att förbereda sig.

Invånarna i Åbo skärgård har ett par gånger om året svåra trafikproblem – isen varken bär eller brister. En central princip i statsförvaltningens verksamhet är att öppenhet, yttrandefrihet och likabehandling ska främjas. Räcker det att man gör sitt bästa?

Man har nog satsat mycket på prevention i Östersjön. Statsrådets beslut om Finlands strategi för Östersjöregionen redogör för Finlands prioriteter i Östersjöpolitiken. Säkerheten i Östersjöregionen tas nog upp i statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse (2016). Men råkar vi hamna i en katastrof eller tragedi, funkar då räddningen och samarbetet mellan olika institutioner?

Under 2014 avslutades projektet ”Baltic Sea Maritime Incident Response”, där man kartlade nationella beredskapsplaner och handlingsmodeller med anknytning till storolyckor inom sjöräddningstjänsten i alla länder vid Östersjön och de nordiska länderna. Det största problemet ansågs vara att det saknas ett ordentligt och gemensamt sjöräddningsforum!

När det gäller säkerheten på havsområden borde man väl närmare granska de slutsatser som drogs efter från ”Baltic Sea Maritime Incident Response” år 2014. Gränsbevakningsväsendet (och Inrikesministeriet) hade tagit sig an ett omfattande företag. Det står inte bra till. Tusentals människor, européer, kan inte andas lugnt, så länge det fattas ett ordentligt forum för sjöräddningen.

Fast jag bor i södra Finland skulle jag gärna se landskapet Åland som en lämplig plats för detta. Kommer Mariehamn att vara den mäktigaste staden i det förenade Norden – det får vi se.

Norden består av Danmark, Finland med Åland samt Island, Norge och Sverige. Samarbetet på det statliga planet har utvecklats stegvis under flera decennier. En viktig faktor är att våra myndigheter getts rätt att ta direkt kontakt med varandra i frågor som rör deras verksamhet.

Man kan väl i dag säga att praktiskt taget alla organisationer har något slag av nordiska kontakter.

Det var under året 1959 som de första bilfärjorna började gå mellan Gräddö–Mariehamn–Korpo. En del passagerare kommer kanske ihåg alla de nya upplevelser som kunde fås ombord på en 24/7-kryssning från Helsingfors till Stockholm redan år 1972.

Man har redan placerat den nya fiskeuppföljningsfunktionen vid Västra Finlands Sjöbevakningssektion.

Maarit Lehtihaara
Skribenten var medlem i polisdelegationen i Grankulla åren 2009–2012

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter