Förflytta dig till innehållet

”Varthän Åland? – jag vägrar godkänna ett händelseförlopp där finska trupper tvingas återta Åland”

Åbo Underrättelsers logo

Den politiska och militära debatten går nu på högvarv både i Finland och Sverige. Det oaktat råder en relativ tystnad inom landskapet Åland.

Ingen verkar känna sig hugad att ta upp de rent konkreta och praktiska frågor som det förändrade världsläget påfört oss sedan 24.2.2022.

Speciellt de lokala tidningarna ter sig totalt handfallna inför det garanterat viktigaste journalistiska stoffet sedan sent 1940-tal. Dagliga artiklar behandlar potatisskörd, kosläpp och lokala rederiers delårsrapporter.

Solen skiner, koronan verkar besegrad och en ny turistsäsong står inför dörren.

Och varför oroa sig? Enligt Lantrådet Veronica Thörnroos hotar inget Åland just nu. Och om läget förändras, no worries.

Bara att knappa in numret till huvudstaben, lägga in en beställning – och vips är de lokala stränderna säkrade.

Ni vet, lite som att anlita Wolt eller Foodora. När hoten samlas vid horisonten ”Woltar” man hem t.ex enkustjägardivision. Och då ska det givetvis gå rappt som tusan.

Veronica Thörnroos har i sina uttalanden låtit förstå, att ingen – absolut ingen – ska blanda sig i den suveräna rätten att självständigt evaluera behov, och fastställa omfattning och tidpunkt, för inkallandet av militärt stöd. Okej, uppfattat.

Nu undrar jag. Varav denna arrogans och till synes tämligen nonchalanta attityd? Någon skulle kunna hävda att läget, också för Åland, potentiellt är ganska skarpt.

Hotet är verkligt och kommer med säkerhet att eskalera inom kommande veckor. I värsta fall till militär konflikt. Då frågar man sig – vad händer om ”leveransen” inte kommer i tid?

Kanske finns det redan andra ”beställningar” i kö? Eller om Appen ligger nere? Ett tu tre står ryska luftvärnsrobotar i åländska trädgårdar. Och nu till pudelns kärna.

Mina funderingar rör främst moral. Thörnroos verkar anse att det blodiga militära hantverket inte är en åländsk angelägenhet. Varken nu eller i framtiden.

Är detta en tanke som delas av den övriga lokala befolkningen? Hur ser man m.a.o. på solidaritet gentemot oss övriga inom nationen när det börjar vina i knutarna?

Rent konkret – vilket är det gemensamma ansvaret för försvaret av vårt fosterland?

Här på fastlandet upplever jag nu en stor enighet – oberoende av språktillhörighet, politiska preferenser eller geografi.

Det känns som om vi är beredda på det som eventuellt utspelas inom kommande månader. Men hur Åland (och ålänningar) förhåller sig till frågan har jag absolut ingen aning om.

Jag önskar därför följande:

1. Veronica Thörnroos. Dags att se till att Åland får en militär närvaro som garanterar en stark position för soldater som ska bära ansvaret för försvaret av landskapet. Bör vara på agendan redan denna vecka.

Detta dels av ren självbevarelsedrift men främst för att inte försätta de trupper som ska säkerställa också ditt sallatsland i ett ohållbart läge.

2. Lokala pressen. Vakna upp och börja göra ert jobb. Ta reda på vad människor tänker. Sedan vet vi.

För klarhetens skull vill jag klargöra min ståndpunkt vis à vis vilken militär roll gemene ålänning i dagsläget ska ha i en konflikt. Givetvis ingen.

Inte för att jag en sekund betvivlar försvarsviljan, utan för att inga strukturer existerar för koordinering av lokala insatser.

Ett eventuellt grundande av hemvärnstrupper eller införandet av beväringstjänst är en diskussion för framtiden som kräver både tid och moget övervägande.

Avslutningsvis. Varför är jag då engagerad i denna fråga? Min son är kustjägare. Vi har diskuterat hans position och roll i händelse av militär konflikt. Vi är till 100 procent eniga om att vår plikt är att försvara Åland. Kosta vad det kosta vill.

Men jag vägrar godkänna ett händelseförlopp där finska trupper tvingas återta Åland. Speciellt om orsaken är blåögdhet, likgiltighet eller pur dumhet hos landskapets beslutsfattare.

Christian Alopaeus

Nagu

Dela artikeln

5 kommentarer: “”Varthän Åland? – jag vägrar godkänna ett händelseförlopp där finska trupper tvingas återta Åland”

  1. Johan Ehn skrev

    Några fakta att beakta:

    – Det är INTE Åland som fattar beslut om när eller hur trupp eller militär materiel ska placeras på Ålandsöarna utan det sker utgående från försvarets analyser och beslutas av Finlands statsledning med presidenten i spetsen. Allt annat är missförstånd.

    – Ålandsöarna är demilitariserade i fredstid MEN neutraliserade i krig eller i situationer då akut hot om krig råder. I dessa sammanhang kan beslut om införande av trupp och militärt materiel tas av statsledningen. Man behöver alltså inte utgå ifrån att Åland ska återtas.

    – Beslutet om att Ålandsöarna skulle demilitariseras och neutraliseras var inte ålänningarnas. Ålandslösningen, som beslutshelheten kallas, består av territoriell överhöghet för Finland, självstyrelse, språk och traditioner för Åland och demilitarisering och neutralisering för Sveriges och hela Östersjöns säkerhet. Beslutet togs av Nationernas Förbund 1921 och ett tiotal stater, i vilka INTE Ryssland ingår, ingick ett särskillt traktat gällande demilitariseringen och neutraliseringen.

  2. Tom Mihn skrev

    Jag samtycker fullständigt till C Alopeus insändare. Vi har 3 pojkar som gjort sin värnplikt vid Nylands brigad på svenska! Varför skall de försvara Åland? Är det verkligen så att Fru Thörnrosa ringer staben och säger , kom hit nu, ryssen är här. Var är då de lokala? På väg till Sverige? Nog skall Åland även kunna försvara sig själv.
    Det behövs en öppen disskusion om Ålänningarnas värnplikt nu.
    Det var ett av de mest arroganta uttalanden jag hört på länge som Fru Thörnroos sade och hoppas hon talade enbart för sig själv och inte för hela ön.

  3. Christer Björkman skrev

    Det skulle självfallet vara en fördel om Ålänningarna gått värnplikten de skulle ha en lokalkännedom som ingen annan och försvarsviljan att försvara det egna lokalsamhället stort då skulle försvaret inte behöva göra stora trupptransporter endast matrial förflyttand.

  4. Christer Svarvar skrev

    Jag håller fullständigt med dig!!! Jag har länge sagt exakt samma sak men det är svårt att få ålänningar att fatta tydligen!! Jag bor visserligen på Åland nu men är kustjägare sergeant i reserven.

  5. Paul Lindberg skrev

    Lantrådet Veronica Thörnroos´ uttalanden för en tid sedan var nog inte särskilt väl
    genomtänkta eller diplomatiska, utan gav i stället ett intryck av arrogans, högmod
    och överlägsenhet. Med dylik ”diplomati” kommer man absolut inte mycket längre
    än vad hönan klarar av att flyga….

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter