Förflytta dig till innehållet

Vart går USA – och varför?

äldre man med intelligent blick
Nils Torvalds.

En av mina barndomsvänner hade en moster i USA. Det ledde i något skede till att vi fick se en lite flimrande 8mm film från ”over there”.

Redan 8mm färgfilmen var något av ett underverk, som ytterligare förgylldes av skyskraporna, bilarna och egnahemshusen. Det var den amerikanska drömmen, som hade blivit verklighet för barndomsvännens moster. Och kunde hon göra det så varför skulle inte alla…

Men när vi rullar framåt från 8mm av flimrande bilder till den smarta telefonens nästan perfekta bildsviter förstår vi att någonting har hänt. Men vad?

På väg upp mot det stora äventyret att köra från kust till kust styrde jag för snart 20 år sedan upp mot Chicago. Avsikten var att komma till Route 66, som i tiderna bl.a. byggdes för att transportera råvaror från Texas upp till slakterierna i Chicago.

Men för att komma till utgångspunkten körde jag genom gamla industristäder – Acron, Cleveland, Toledo, Gary. Alla hade sin andel av den gamla industrins historia, men benämningen rostbältet var ingenting på lek. Rostiga konstruktioner – industriella gravgårdar – fanns det rikligt av längs vägen.

Men övergången från den gamla industrin till den nya är brutal – i synnerhet i ett land där det sociala skyddsnätet är florstunt.

Det blir ingen vacker övergång där den gamla industrin muterar till någonting nytt och där den gamla industrins ”blue-collar” jobbare samtidigt genomgår en utbildningstransformation till att bli en nördig programmerare.

Det blir en övergång med en stor lucka mellan stolarna och i den luckan föll – och faller – en del av den gamla strävsamma medelklassen.

Men det är inte den enda förändringen. Den andra förändringen kan karaktäriseras med Richard Floridas bok om den kreativa klassen. När jag läste den blev jag en aning misstänksam eller kände ett litet obehag. Samma obehag känner nu stora delar av Förenta staterna, men utan att riktigt klara av det.

Floridas bok beskriver egentligen hur den nya industrin behöver infrastruktur och täta förbindelser mellan små, växande och smidiga nya företag. Det är någonting som är så oerhört mycket lättare att skapa på basen av urbana strukturer. Och det ger avtryck i ekonomi och politik.

När jag har gått igenom valresultaten från delstaterna finns det två genomgående drag. Den gamla arbetarklassen, som i tiderna hade organiserat sig i fackföreningar och stridit för sin rätt att organisera sig mot republikanska magnater, har bytt sida.

Den har förtrumpats och samtidigt fråntagit det demokratiska partiet en del av partiets (ibland lite korrumperade) grundstrukturer. Titta på New York Times karta över de politiska vandringarna!

Det andra genomgående draget handlar om den tilltagande polariseringen mellan polerna stad och land. Nästan genomgående har demokraterna tagit hem både storstäderna och de mellanstora. Exemplen är dessutom frapperande: i Oregon är det egentligen bara huvudstaden Portland som röstar på demokraterna. Den ganska glesa landsbygden är djuprött republikansk. Samma mönster finns i Nevada, Georgia, Texas, Pennsylvania, Arizona…

Men den största frågan lyder så här: hur mycket gäller det här oss?

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *