Förflytta dig till innehållet

Varje dröm om barn ska gå att förverkliga

I början av denna månad publicerades en forskningsbaserad utredning angående 2020-talets befolkningspolitiska utmaningar och möjligheter som har lyft fram en viktig diskussion om nativitet.

När denna diskussion förs i media, i fikarummet på arbetsplatsen och även i politiska rum är det viktigt att minnas att när det talas om nativitet, så talas det i verkligheten alltid om barn, föräldraskap och familjer – saker som är personliga och komplexa.

Längtan efter ett eller flera barn är alltid en känslig fråga. Barn görs inte utan de fås – om allt råkar gå väl. Det kan vara mycket sårande att prata om bildandet av familj eller familjetillökning i ett krävande eller anklagande tonfall.

Tack vare forskning vet vi att ungefär var femte lider av ofrivillig barnlöshet. Det bör heller inte glömmas att det bland oss finns även de som förlorat sitt barn.

Ofrivilliga infall eller förfrågningar om deltagande i födelse-talkot kan vara djupt sårande – en persons önskan om att få eller vara utan barn angår inte andra.

Nativitetsdiskussionen har färgats onödigt starkt genom ”födelse-talko” -liknande diskussioner. På grund av detta strävar jag själv alltid efter att minnas att när vi funderar på sätt att främja nativiteten, funderar vi på sätt att värna om att varje person som drömmer om barn, ska våga och kunna uppnå den drömmen.

Diskussionen om sjunkande födelsetal och dess inverkan på framtiden kan vara oroväckande om det finns osäkerhet kring beslutet att skaffa egna barn eller om beslutet om frivillig barnlöshet är fattat. En familj utan barn är lika värdefull och accepterad som en familj med barn och beslutet om barnlöshet ska inte medföra skuldkänslor.

Beslutet och valet om barn ska alltid vara varje persons eget – samhället ska inte utöva påtryckningar för att påverka någons beslut. Olika familjeformer ska aldrig ställas mot varandra.

Själv tror jag att drömmen om barn främjas bäst genom att värna om personers ork och välmående, möjliggörandet av arbete och inkomst, tryggandet av sociala nätverk och upplevelsen av gemenskap, genom att upprätthålla tron på framtiden och hopp om ett bärande samhällsklimat samt genom att möjliggöra olika tillvägagångssätt för bildandet av familj.

Ett samhälle som satsar på gemenskap, barn och familjer är ett samhälle som bedriver en mänsklig politik. Och jag anser att vi är på rätt väg nu.

Besluten som fattats gällande till exempel återinförandet av den subjektiva rätten till dagvård, sänkningen av avgifter för förskoleutbildning samt den enligt uttalande jämlika förnyelsen av familjeledigheten är viktiga tecken på en barn- och familjevänlig politik. Allt detta stöds av den parlamentariskt förberedda nationella barnstrategin vars uppgift är att försäkra att detta arbete fortsätter på lång sikt.

Det borde fortfarande satsas på likabehandling inom mentalvårdsarbete och fertilitetsbehandlingar, läkemedlen för behandlingarna borde vara avgiftsfria och korttidsanställningarna och osäkerheten inom arbetslivet borde minska. Besluten om att ingripa vid diskriminering under graviditeten och i jämlikheten i arbetslivet är också viktiga.

Och vid sidan om att stöda förverkligandet av känslosamma önskningar om barn, får vi inte glömma att garantera tillräckligt stöd för de som kämpar med ofrivillig barnlöshet, de som genomgått missfall och de som förlorat sitt barn. För det ska finnas utrymme i samhället för den smärta en tom famn innebär och ingen borde någonsin lämnas ensam med en så enorm sorg.

Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter