Varifrån kommer namnet Erstan ? Någon självklar förklaring fanns inte då hobbyforskaren Anders Moliis-Mellberg satte igång att gräva
Under en somrig båtfärd längs Erstan frågade en yngre besättningsmedlem varifrån det konstiga namnet å fjärden härstammade.
Jag skulle just inleda en längre förklaring då jag insåg att de få härledningar jag kände till var både vaga och osannolika. ”Jag skall forska i saken och lovar att återkomma”, sade jag.
Det räddade mig tillfälligt ur knipan. Ett löfte är dock ett löfte, och nedanstående kria är ett försök att uppfylla det.
Sökte bland ortnamn
Jag börjar med att söka möjliga ortnamn som associerar till Erstan.
Det är ganska vanligt att lokalbefolkningen döper en fjärd efter en plats i dess närhet. Jag hittar Ersby i Pargas, men det är svårt att hitta en koppling. Ersby fjärd eller Ersby västra fjärd blir inte Erstan hur man än försöker.
Jag kollar i stället om Erstan är en försvenskning av Airisto. Trots att namnet låter urfinskt har namnforskarna dock inte hittat någon trovärdig finskspråkig källa till det.
Airisto sägs vara en gammal beteckning för notdragning, men det är sannolikare att fisketermen kommit från ortnamnet än tvärtom.
I stället hänvisar man till det gamla skandinaviska namnet Airik, senare Eirik, Erik.
Det finns dock inga uppgifter om vem denna Airik skulle ha varit. Det är också svårt att förstå varför finnarna skulle ha uppkallat fjärden efter en svensk.
Sannolikare är väl då att Airisto är en förfinskning av det svenska ursprungsnamnet på fjärden, vilket det än är.
För fullständighetens skull bör väl även andra språk granskas. Det sägs ju att namnet Turku kommer från det ryska ordet torg, vilket betyder handelsplats, så varför kunde inte fjärden utanför staden också ha ryska rötter?
Det visar sig att den faktiskt tycks ha en benämning på detta språk. Novgorodkrönikan beskriver nämligen hur novgoroderna år 1318 ”tågade över havet till Polnaja Reka och intog den finländske fursten Lyders stad och biskopssäte”.
Lyders stad är Åbo, som då styrdes av prefekten Lyder van Kyren, och biskopssätet är borgen på Kustö. Dessa brändes och plundrades av angriparna, varefter de återvände hem. Namnet Polnaja Reka som betyder ”väldig flod” infördes i krönikan.
Det kan knappast vara Aura å som beskrevs som väldig. Vi skall komma ihåg att novgoroderna inte tidigare upplevt Åbolands skärgård med dess långsmala fjärdar.
Troligare är därför att det var Erstan som novgoroderna uppfattade som en flod.
Tyvärr står det dock klart att Erstan inte fått namn efter Polnaja Reka, så det återstår att söka efter andra rötter till namnet.
Då jag börjar gräva efter sådana tvingas jag inse att fjärden ganska sällan nämns i gamla skrifter. Några varianter kan ändå hittas.
De äldsta noteringarna torde vara från 1400-talet, i vars källor namnforskarna hittat Eristen, Ersten, Erstan och Ericsstan, det sistnämnda från 1488. Sedan förflyter ett knappt sekel innan någon år 1565 skriver om Strömminge Noothen på Eristhan.
Man kunde tro att namnet skulle förekomma oftare då sjöböcker och kartor hade blivit allmänna, men så är inte fallet. Lucas Waghenaer skriver i sin Thresoor från 1592 endast att ”leden går längs [Nagu] mot nordost mot Åbo, och Åbo ligger vid den stora öns slut”.
Erstan är uppenbarligen för okänd eller oviktig för att noteras av en holländare.
Jag får gå ända till 1650-talet för att hitta nästa fynd. Petrus Gyllenius studerar då till präst vid nygrundade Åbo Akademi, och han skriver i sin dagbok om färder över Ehrstaan och Erstaan mellan Korpo och Åbo.
Lyckligtvis har det svenska lantmäteriet vid denna tid gjort stora framsteg, och Hans Hansson kan publicera en karta över Åbo län som i sin detaljrikedom överträffar allt tidigare publicerat. I den anger han att leden till Åbo går över Ericks Stand fjääl.
År 1710 uppgör Johan Wetterwijk på basen av Hanssons karta en ny version som innehåller namnet Erichstad Fierden.
Att dessa märkliga namn var i officiell användning styrks av Jonas Hahn som år 1748 utger en uppdaterad version av Johan Månssons Sjöbok.
Den har ett annat kuriöst namn, nämligen Johan Månssons upplifvade aska. Hahn kan i den berätta att ”Ifrån Rimito kramp är 2 mil öfwer Sanct Eriks Standfjäl til Kjöpmans berg som är en liten holma söder från Runsalaön”.
Efter detta återgår kartorna till det förenklade namnet Erstan (Ersta fjärd), precis som man skrev redan trehundra år tidigare. Vi har alltså två varianter på namnet, en lång och en kort.
Den långa är den ursprungliga officiella versionen och den korta har använts i talspråk och enkel skrift.
Den långa benämningen kommer bäst fram i Hahns text. Med nutida stavning kan den skrivas som ”Sankt Eriks stads fjärd”.
Varifrån härstammar denna benämning och vad betyder den?
Sankt Erik måste syfta på Erik den Helige som enligt sägnen år 1156 företog ett korståg till Finland och påbörjade kristnandet av landet. Arbetet på att få honom helgonförklarad påbörjades av hans son Knut, och legenden om honom fullbordades på 1300-talet av Israel Erlandsson.
Stad (stand) är svårare att tolka. Förekomsten av en stad tillägnad Erik vid den aktuella fjärden går inte att påvisa, hur man än försöker.
Efter långvarigt grubbel öppnar sig kanske en möjlighet då jag bläddrar i SAOB på betydelsen av ordet stad.
Där står nämligen att ordet tidigare har kunnat betyda landningsplats.
På basen av detta vågar jag mig på att försöka formulera en teori: Sankt Eriks stads fjärd, i talspråk Erstan, är fjärden där Sankt Erik landsteg.
Var Erik tog iland, eller ens om han överhuvudtaget gjorde det, har inte kunnat fastställas med säkerhet, men det är kanske av mindre betydelse i detta sammanhang.
Då Israel Erlandsson och hans uppdragsgivare etthundrafemtio år efter korståget skrev ned legenden om Sankt Erik hade Åbo utvecklats till huvudort i Svea rikes Österland. Vad var då lämpligare än att ange att den heliga konungen landstigit vid fjärden utanför, och att dessutom namnge den efter händelsen?
Oberoende av hur det uppstod har namnet levt kvar i sekel efter sekel. Man kunde tro att Erik den Heliges betydelse skulle ha försvunnit efter övergången till protestantismen, men så skedde inte.
Sankt Erik förblev fortfarande Sveriges nationalhelgon. Det är därför inte överraskande att fjärden benämndes efter honom långt in på 1700-talet.
Det är möjligt att den långa versionen av namnet skulle ha levt längre kvar i Finland om inte separationen från Sverige hade ägt rum 1809, men i stället finns endast kortformen Erstan kvar utan att användarna känner till dess ursprung.
Etymologiska teorier brukar dela meningarna, och så är det säkert också i detta fall. Det är dock svårt att hitta någon annan förklaring på det gamla namnet i kartorna och sjöböckerna. Personligen hoppas jag att det kunde tas till heders på nytt i någon form.
Det skulle vara ett fint resultat av en oskyldig fråga.
Artikeln har tidigare publicerats i tidskriften Skärgård
Referenser
Suomalainen paikannimikirja, Institutet för de inhemska språken 2007,
Utdrag ur ryska annaler, Mathias Akiander 1849,
Threesoor der Zeevaert, Lucas Janszoon Waghenaer 1592,
Petrus Magni Gyllenii dagbok, Finska statsarkivet 1882
Farlederna berättar (Kartor), Ulla Ehrensvärd och Kurt Zilliacus 1998
Johan Månssons uplifwade aska, Jonas Hahn 1748, 7. Svenska Akademiens ordbok 1986
Det har spekulerats om det kan komma från tyskans ,Erst, den första stora fjärden utanför Åbo, (också Stockholm).
Jag har bott i Mjölbollstad i min barndom. Så hette det då.. D- et togs bort nångång i slutet av 50talet till min besvikese då, för stad lät större.
Tack till alla som via detta forum eller email gett respons på min artikel om Erstan. Några kommentarer: Som Stockholmsbo på 90-talet känner jag bra till Ersta, Årsta, Märsta,
Farsta etc. Samma gäller tex. Mjölbolsta och Kyrkstad i Finland. Det torde vara klart att det här inte rör sig om städer utan om boplatser eller landningsplatser. Av de sistnämnda är min favorit Färjestad i
Vänern som bevisligen fått sitt namn på 1500-talet av att färjan över Klarälven lade till där. Att förleden Er- i de flesta fallen indikerar närvaron av en Erik torde också vara klart.
Men jag hade med avsikt utelämnat de svenska ortnamnen eftersom de
enligt min uppfattning inte tillför något i fråga om Åbo-Erstan som är unik på grund av namnformen ”Sankt Erik” som anger vem som landstigit. Jag är litet besviken över att ingen ännu nappat på kopplingen till Erik
den heliges korståg till Finland. Det var ju ändå för Finland en ”Zeitenwende”, som tysken säger. Är namnet och landningsplatsen bara papisternas påfund, eller landade han faktiskt här? Här behövs
professionell hjälp, och jag utmanar ÅU:s duktiga reportrar att fortsätta gräva i frågan.
Bästa hälsningar och Gott Nytt År
Anders Moliis-Mellberg
I Stockholm finns också Erstaviken, så det är nog rätt säkert att ursprunget till namnet är svenskt.
Och, det yttersta udde som hör till Åbo, längs Erstan, är ju ”Erikvalla” så den går trorligen med den här samma historien eller…?
Anders artikel är trevlig att läsa och det är bra för läsaren att källmaterialet och metodologin framläggs tydligt. Anders uppfattning skiljer sig inte från tidigare diskussioner gälllande Erstans ursprung, Som det framgår ut artikeln så har man uppfattat en koppling till namnet Airik/Erik. Anteckningen på Hans Hanssons karta från 1650 ”Ericks Stand fjääl” har inte varit obekant för lokalhistoriska forskare och akademiker. Det ligger nära till hands att anta att Erstan, som Anders konstaterar, är en förkortad version av detta namn i talspråk. Det finns ett stort intresse för lokalhistoria och det är viktigt att forskare populariserar sina forskningsresultat. Bra att Anders har framlagt detta nu och jag hoppas att artikeln fungerar som inspiration till flera motsvarande lokalhistoriska arbeten.
Ett sidospår i artikeln som jag vill kommentera gällande de antagna ryska rötterna för Åbos finska namn. Det förekommer en uppfattning om att ordet har sitt ursprung i det fornryska ordet för torg, torgu. Här bör dock påpekas att det knappast tyder på att handeln med ryssar skulle ha lockat folk till Åbo. I Åbos fall handlar det snarare om att svenska handelsmän som under vikingatiden färdades till Novgorod tog till sig låneordet och introducerade det begreppet till finnarna. I det medeltida fornsvenskan hade begreppet omformats till ”torgh”. Det gamla fornnordiska namnet för handelsplats, kaupaung, dvs. köping introducerades också till finskan vid detta tid; kauppa – kauppala. Tack för ditt fina bidrag Anders!
Har också många gånger undrat över Erstans namnursprung, men det har aldrig framkommit bland nuvaranda/dåvarande vattenägare i Pargas. Man bara konstaterade att det ”blooser på Irston idaa”. Att ett vattendrag har ett explicit namn, är ganska unikt.
I Stockholm har vi Ersta Sjukhus,,,
Tackar för en riktigt intressant artikel.