Varför ska man studera ett språk man kan, eller tror att man kan?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Språkkunskaper. I Helsingin Sanomat finns en återkommande sida för barns frågor om vetenskap. Frågorna varierar, och redaktionen bemödar sig om att se till att forskare ger begripliga svar. Såväl frågorna som svaren är intressant läsning, också för många vuxna.
Häromveckan (HS 8.3.2024) fick professorn i finska språket vid Helsingfors Universitet, Tiina Onikki-Rantajääskö ta sig an barnens fråga om varför man ska studera ett språk man redan kan. Hon ger ett utmärkt svar om språkets olika funktioner. Att även om man tycker sig behärska ett muntligt vardagsspråk så behöver vi mänskor även ett utvecklat skriftspråk för att fullt ut kunna delta i och påverka i samhället. Onikki-Rantajääskö förklarar också att språket används på olika sätt i olika situationer.
Budskapet kan ändra beroende på hur det framförs. Och sedan kommer det intressanta, eftersom Onikki-Rantajääskö menar att språket öppnar dörrarna till kreativitet. Det här benämner hon ”luovaa sanataidetta”, alltså kreativ ordkonst.
Jag håller helt och fullt med om språkets lekfulla och kreativa funktion. Men då funderar jag på med vilka ord vi svenskspråkiga professorer skulle ha svarat på motsvarande fråga?
Skulle vi kanske ha talat om lek och kreativitet genom litterärt skapande? Den här frågan är viktig i den bemärkelsen att ”sanataide” på finska verkar ha fått bättre fotfäste än ordkonst på svenska. Förvisso finns begreppet ordkonst infört i läroplaner för den grundläggande utbildningen, gymnasiet och den grundläggande konstundervisningen, men något med begreppet ordkonst skaver på svenska.
En av mina kolleger, docent Kaisu Rättyä vid Tammerfors universitet säger att ”sanataide” användes förr i Finland som en synonym för litteratur. Litteratur, litteraturläsning, skönlitteratur, poesi, skönlitterär gestaltning, kreativt skrivande och litterärt skapande är begrepp som känns bekanta för oss på svenska. Vi som forskar inom det området har bara gott att säga om litteraturens betydelse för människoblivandet över lag. Men ordkonsten som begrepp då, på svenska? I Sverige är det obekant, där väljer man att tala om kreativt skrivande eller litterärt skapande då man leker med språket och skapar något nytt med hjälp av det, också på universitetsnivå.
Den kreativa språkanvändningen, det litterära skapandet och då också ordkonsten är ett aktuellt tema för en grupp nordiska forskare som samlas på kulturcentret Hanaholmen denna vecka för att dryfta frågan inför en kommande antologi.
Det tvärvetenskapliga initiativet ligger hos ämnena pedagogik, ämnesdidaktik, litteraturvetenskap och logopedi vid Åbo Akademi och tillsammans skall vi forskare formulera argument för vikten av den kreativa språkanvändningen. En språklig lekfullhet, precision, exakthet och genialitet kan alltid utvecklas.
Det finns alltid fler lager och nya nyanser i språket att upptäcka och formulera. Därför är det faktiskt oerhört roligt att studera ett språk man redan kan, eller trodde sig kunna.
Ria Heilä-Ylikallio
Professor i svenska och litteratur med didaktisk inriktning, Åbo Akademi
Barnet borde ha även fått beskedet att om man väljer att forska i och studera ett språk vilket som man redan kan torde den framtida arbetsplatsen finnas inom skolvärlden mellan högstadium och universitet eller i författarskap vilket som betalas för med offentligt stöd och stipendier. Alltså att det inte finns pengar att tjäna på språk som man eller en överlägsen majoritet redan kan.