Varför inför regeringen inte terapigaranti?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Denna vecka uppmärksammas den riksomfattande veckan för psykisk hälsa. Syftet är att lyfta fram erfarenheter av och information om hur man kan veta när det finns skäl att söka hjälp för problem med mentalhälsan.
Coronaviruset har gjort sitt till för att fördjupa mentalhälsoproblemen. Ekonomisk osäkerhet, tvånget att avstå från att träffa nära och kära och till exempel utbrändhet bland barnfamiljer är vanligt förekommande problem som coronan har fört med sig. De bidrar också alla till att öka risken för utbrett narkotikabruk och för att diverse psykiska problem ska bryta ut eller förvärras. Förändringar i familjen inverkar i synnerhet på barnens välmående. Ökat missbruk av rusmedel eller sviktande psykisk hälsa skapar osäkerhet för hela familjen.
Problem relaterade till mentalhälsan ger framför allt upphov till mänsklig nöd. I ett samhälleligt perspektiv är mentalhälsoproblemen den viktigaste orsaken till marginalisering. Var fjärde sjukdag och hälften av invalidpensionerna bottnar i problem med den psykiska hälsan.
Lyckligtvis talar man också i Finland allt mer och med större acceptans om dessa problem. Vem som helst kan få en sinnesrubbning, och dessa problem är inte förknippade med människans förmågor eller personlighet. Liksom vid annan sjukdom handlar det om att insjukna.
Samtidigt har tröskeln sänkts för att söka hjälp. Detta är en uteslutande positiv utveckling. Ju tidigare det finns tillgång till hjälp och stöd, desto mer sannolikt är det att en lösning på psykets utmaningar kan hittas.
Också den riksomfattande veckan för psykisk hälsa syftar till att påminna om betydelsen av tidig vård. Men då måste det också finnas tillgång till hjälp. Tyvärr erbjuder vårt samhälle inte ännu heller mentalvårdstjänster jämlikt till alla. De största problemen handlar just om att vården fördröjs. Denna flaskhals måste ovillkorligen elimineras så att var och en som söker sig till vård kan garanteras en så snabb möjlighet till behandling som möjligt. Det borde till exempel inte hänga på plånbokens tjocklek om man ska få psykoterapi eller inte.
Medborgarinitiativet om terapigaranti behandlades för jämnt ett år sedan i riksdagens remissdebatt. Initiativet föreslog en lagändring som skulle garantera snabb tillgång till korttidsterapi eller annan psykosocial vård. Behandlingsbehovet ska bedömas när man söker hjälp och behandlingen inledas inom en månad efter konstaterat behov. De ändringar som föreslogs i medborgarinitiativet motsvarar precis kraven på tidig vård.
Samtliga partier har understött initiativet och ansett att kraven är viktiga. Mentalvårdsorganisationerna uppskattar att tidigt inledd behandling inom primärvården kan medföra att upp till 7500 finländare årligen kan överföras till arbetslivet från socialbidragens sfär. Under regeringens mandatperiod skulle detta motsvara 30 000 fler personer i arbete.
Under budgetbehandlingen denna höst har ändå inga medel anslagits för terapigarantin, trots samlingspartiets krav. God vilja och vackra ord räcker inte långt när det gäller att lösa problemen med finländarnas psykiska hälsa. Det som behövs är konkreta åtgärder. En sådan skulle vara att införa terapigaranti. Det är svårt att förstå varför regeringen inte realiserar terapigarantin.
Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.