Varför är jag föreningsaktiv trots att jag har ett krävande jobb och familj?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag har, så länge jag kan minnas varit verksam i någon förening på ett sätt eller annat.
För tillfället är jag bland annat verksam i min före detta ämnesförenings mentorsprogram, och i Åbo juniorhandelskammare vars styrelse jag fått förtroendet att sitta i detta år.
Då jag diskuterade föreningsaktivitet vid kaffebordet med mina kollegor på jobbet höjdes ögonbrynen hos mina något yngre kollegor – varför är jag föreningsaktiv trots att jag har ett krävande jobb, familj och allt vad det innebär?
Det var en bra fråga jag aldrig egentligen reflekterat över men jag kom till slutsatsen att föreningsverksamhet ger lika mycket, om inte mer, än vad en själv ger föreningen.
Jag har knutit vänskapsband, fått vidgade vyer och lärt mig mer än jag kunnat tänka mig.
Mina kollegors förundran fick mig dock att reflektera huruvida föreningsaktivitet blivit en försvinnande gren i samhället då alltmer sker virtuellt och tröskeln till samkväm och gemensamt talkoarbete har blivit högre.
Den ”yngre generationen” finner kanske samhörighet lättare online, och känner sig obekväma att lämna den trygga och bekanta sfären?
Detta fenomen belystes även av Hufvudstadsbladet som tidigare i oktober skrev hur luciatraditionen var i fara att gå i graven då flera föreningar sökte luciakandidater, men inga unga frivilliga hittades – vad kan råda bot på detta?
Jag tror att det är viktigt att belysa samt påminnas om hur otroligt utvecklande det är att vara med i en förening.
Till exempel genom Åbo juniorhandelskammare är jag omgiven av likasinnat folk från alla håll av näringslivet, den offentliga sektorn och den tredje sektorn.
Den gemensamma nämnaren är att alla brinner för att utvecklas som person och ledare och har ett öppet sinne.
Att då få organisera och delta i olika evenemang och därigenom diskutera och reflektera aktuella ämnen med olika människor från olika bakgrund med väldigt olika synpunkter är otroligt givande och utvecklande.
Då en i vardagen ofta arbetar i arbetslag med kollegor med liknande utbildning och arbetsuppgifter blir diskussionerna ofta vinklade ur den egna nischen, men i en förening där nätverkande och inlärning är dess stötestenar blir man erbjuden nya vinklar och ser att vissa problem och frågor är universella, och vissa lösningar på saker en gått och grubblat på går att finna i en annan branschs praxis.
För mig är det de nya synvinklarna som är kärnan i varför jag engagerar mig. Som mentor får jag till exempel svara och reflektera på frågor så som hur jag hamnat där jag är, vilken väg jag hade valt idag, vad jag ser för trender på arbetsmarknaden.
Likaså utmanar adepten mig i mina tankebanor och ger insikt i till exempel hur den akademiska utbildningen förändrats och ger mig med sina frågor och kommentarer nya synvinklar på saker jag kanske tagit för givna.
Den finska statistikbyrån delger information vart tionde år om finländarnas föreningsaktivitet, och den senaste statistiken från 2018 visar att vi fortfarande är ett föreningsaktivt land med 54 procent av befolkningen aktiva i en förening på ett sätt eller annat.
Dock kan en ju inte låta bli att undra hur statistiken kommer att se ut efter coronaåren, då mycket av aktiviteten dessvärre avstannade och tröskeln att påbörja något nytt blivit högre.
Jag har ingen gyllene nyckel till hur vi kan säkerställa att föreningar förblir en varaktig del av samhället men i skrivande stund vankas det valmöte och efterföljande gala för Åbo juniorhandelskammare.
Valmötet och galan är en av föreningens höjdpunkter under verksamhetsåret och det bästa med mötet är att vi de facto kommer få rösta om styrelsen.
Jag ser alltför många föreningar tvingas ändra sina stadgor för att förlänga sittande styrelses mandatperiod för att säkerställa föreningens överlevnad.
Jag är stolt över att Åbo juniorhandelskammare klarat av coronans pärs och fortfarande lockar till sig aktiva medlemmar som är villiga att kavla upp ärmarna och bidra till föreningens och i förlängningen sitt eget bästa. Det hoppas jag vi kommer fortsätta med även i framtiden!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.