Våren som kom av sig
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag och min familj har den stora fördelen att äga och förvalta ett litet fiskehemman vid namn Moderholm på Houtskär Berghamn.
En stor del av året tillbringar vi där. En perfekt tillflyktsort ifall kroppen och själen är stressad. Vilket händer ibland.
Ofta sitter vi vid köksbordet och undrar hur tre generationer före oss såg på världen och livet. Kanske lite lika till en del men också med fokus på andra saker än hur vi tänker idag. En stor del för dem före oss handlade om det dagliga brödet, har jag på känn.
Fredagen den 24 mars åkte vi ut för att utföra den viktigaste uppgiften på våren, nämligen att städa och bädda rent i sjöfågelholkarna. På lördagskvällen började snöflingor, stora som frimärken dala ner.
Då vi vaknade på söndagsmorgonen var det ett tjockt snötäcke över nejden. Jaha, våren kom av sig.
Jag kan tycka att det var smått onödigt med detta snöfall men inget man rår över. Bara att gilla läget.
Vi tog oss tillbaka över fjärden till vinterbostaden och snön fortsatte att vräka ner.
Min stora hobby är att vintermata småfåglar och vid fågelbordet hade jag tidigare i veckan redan bongat många flyttfåglar som trott på vårens ankomst. Aj sjutton vad dom fick bli besvikna.
Jag hade stor åga för dem och lade ut mat på marknivå eftersom många av dessa flyttfåglar är så att säga markätande. Stundvis var det rusningstrafik och en mångfald av olika fåglar hittade till min foderstation.
Blåmesarna, som är rätt så kaxiga såg till att köra bort de mest påträngande individerna, så liten som denna mes är. Ingen respekt för större fåglar. Intressant så det förslår tycker jag.
I skrivande stund håller Farbror Rimfrost och Kung Vinter ett fast grepp om vår landsända, åtminstone nattetid. I morse visade gradstocken på -11 grader celsius.
Bilrutorna måste skrapas rena från is fortfarande och ”mina” fåglar förlitar sig på att jag förser dem med nötter, solrosfrön, talgbollar etc.
Det har jag i och för sig inget emot men visst önskar jag att få syn på Gumman Tö någon morgon. Det får gärna ske snarast. Då hittar också tipporna själv föda åt sig.
Allt har sin tid. Också våren. Med säkerhet är Gumman Tö på antågande. Det ger framtidstro.
I fredagens tidningen var bilden på Tina Axén fel. ÅU beklagar misstaget.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.