Förflytta dig till innehållet

Vardagens rymd

Sensommarluften kommer med ny skärpa, himlen känns högre . Dahlior och stockrosor glöder ännu i trädgården medan den tidiga sommarens pioner och rosor har prunkat färdigt för i år.
Hösten står bakom knuten, hurra! Jag hör till dem som gillar det.
Sådär som onsdagar ofta kallas för lilla lördagen tänker jag på sista augusti som lilla nyårsafton. Mitt i en vag melankoli över sommarmånadernas stundande slut drabbas jag av nyfikenhet över vilka möjligheter hösten och vardagen kan tänkas bjuda på, jag skriver listor med planer och drömmar, och fast jag inser att allt på listorna inte kommer att bli av puttrar jag av iver och inspiration.
Just i år omges augusti för min del av en alldeles speciell väntan; från och med september väntar tio månader hemma med vår lilla dotter. Så här inför den kommande hemmatiden med henne känner jag mig ivrig och tacksam, stundvis kanske också lite rastlös. Jobbet kommer jag visserligen att sakna, men jag ser fram emot de insikter och nya tag en skapande paus kan ge upphov till.
Framför allt ser jag väldigt mycket fram emot att ta hand om och uppleva vardagslunken tillsammans med en ny liten människa, en gåva jag inte hade trott att jag skulle få en tredje gång.
Mellan torkandet av batatmosiga kinder, pussar på mjuk babymage och lyckopirr när en nyvaknad hjärteklimp borrar in ansiktet i min axel antar jag att jag också kommer bli uttråkad. Jag kommer att längta efter intellektuell stimuli, efter att prata om något annat än hemkokt babymat eller barns utvecklingsfaser och förundras över hur avlägsen den tidigare vardagen känns.
Men just vardagen – med eller utan baby – är ju Livet. Inte bara de enskilda instagramvänliga kalasstunderna på sommarterassen då inga surande barn eller vuxna syns på fotot. Och också om vardagen ibland är så grå och trist som den ibland beskrivs, kan det också då gnistra till av något stort i det lilla.
Vardag – ett ord som kan locka fram känslor av både trygghet och stress. Jag längtar till den kommande höstens vardag, hur är det med dig? Blir du smått desperat av att ekorrhjulet igen ska slå igång, är du osäker och orolig inför hösten? Eller är du helt enkelt bara inte en höstmänniska och projicerar din höstmisstro på den kanske egentligen helt oskyldiga vardagen?
Karin Boye skriver i dikten Idyll: ”nu sluter sig vardagens rymd kring oss två”. Kanske det där med vardagens rymd kan lätta upp läget för en med höstangst, göra att det känns luftigare och möjligare?
De avslutande raderna i samma dikt upplever jag lugnande om det behövs hopp och inspiration i vardagslunken:
”Var inte rädd, i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup och innerlig hemlig helg.”
Anna Edgren
församlingsaktiv kulturkoordinator

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *