Förflytta dig till innehållet

Var det bättre förr?

Vi har aldrig träffats. Men nog bott i samma hus. Han dog nämligen innan jag föddes. Vår tid på jorden är inte densamma och livsvillkoren olika. Han åkte t.ex. aldrig bil, det hade han inte råd med. Han körde inte ens traktor. På den tiden var det levande hästkrafter som gällde i den åboländska skärgården.

Men dagstidningen kunde farfar läsa t.o.m. i el-lampans 25W-sken under sina fyra sista år. Trådtelefonen hörde till nymodigheterna och användes säkert sparsamt. Vattnet hämtade han från brunnen, och största delen av maten producerade han själv.

Den vård och de flesta mediciner som finns i dag, fanns inte då, men ändå levde han 79 år. Till kyrkan eller butiken åkte han med häst och kärra eller släde och hade han någon gång ärende till Åbo, var det motorbåt eller kanske ångbåt som gällde.

All världens el-apparater som vi använder i dag, datorer, internet, sociala medier, rymdfärder o.s.v. fanns inte ens i hans vildaste fantasi. Och ändå är det inte ens 70 år sedan han dog. Trots att det inte är så lång tid mellan Viktor och mig känns det som om vi levde i helt olika världar. Världens enormt snabba utveckling har förändrat mina livsvillkor och förutsättningar på ett genomgripande sätt jämfört med farfars. På gott och ont.

Under sitt liv fick han bl.a. uppleva två världskrig och en pandemi som jag hoppas att inte rubbade hans cirklar så mycket. Jag vill tro att han levde i en skyddad livsmiljö, ganska ovetande om vad som hände ute i stora världen. Det var ju ett samhälle som präglades av en enhetskultur som bl.a. innebar en livsmiljö där förtröstan på en god och omsorgsfull Gud hade en given plats som för många gav trygghet i vardagen.

Men var det bättre förr? Ja, säkert en del. Men det mesta var knappast bättre förr, är mitt svar.

Även om det vore möjligt skulle jag inte byta liv med farfar, trots att livet också i dag kan vara nog så strävsamt. Men på ett annat sätt. Förenklat kan man säga att då kämpade man för att ha något att leva av och i dag söker många något att leva för. De stora livsfrågorna är väl liknande, men svaren och tryggheten söks av allt fler på annat håll. Det känns som om alternativen har blivit fler.

Ibland har jag lekt med den absurda tanken att man kunde stänga av elen i hela världen. Hur skulle världen då se ut?

Tanken svindlar. På en stund skulle mina livsbetingelser i många avseenden bli som farfars. Det mesta i stadsmiljön skulle sluta fungera som nu, och det bekväma stadslivet skulle bli svårt.

I den situationen skulle valet att flytta ut till skärgården inte vara svårt för mig. Där kunde jag nästan bokstavligen gå i farfars fotspår. Inget rinnande vatten, ingen TV, ingen dator eller internet, men nog oljelampa, utedass och andra bekvämligheter.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *