Några veckor efter att regeringen presenterade sitt sparprogram har situationens allvar klarnat för Åbo Akademis Studentkår. I ett ställningstagande säger studentkåren att den är oerhört besviken på de beslut som…
Den här artikeln är exklusiv för ÅU:s betalande läsare.
Våra nyhetspaket ger dig fri tillgång till alla
Åbo Underrättelsers nyheter, reportage och artiklar på webben.
En kommentar: “”Vansinne och oacceptabelt” – ÅA:s studentkår är oerhört besviken på regeringens sparprogram”
Jarl Ahlbeck skrev
Nåja, nog överlevde studenten helt utan (!) bostadsbidrag förr med. Jag bodde på Kåren i ”kolhos”, vi var 4 gossar i 2 små rum, lavoar mellan rummen, veski och dusch i korridoren. Man lärde sig att sova i tobaksrök och nojs. Att studera i rummet funka inte, jag läste min DI-examen på kemiska biblioteket. Tog aldrig studielån, något studiebidrag minns jag inte, fanns det alls? Bostadsbidrag fanns inte i alla fall. Sommar- och jullönen från cellulosafabriken räckte till mars och sen betala pappa så att jag kunde bli kvar och tenta utan att tvingas ta lån eller börja i förtid på fabriken. På fabriken var det hett, smutsigt, tungt och livsfarligt. Men nu är andra tider och studenterna ska genast ha den levnadsstandard jag fick sen som färdig DI. Den var inte så bra den heller, timassistent med studerande fru och två barn, rostig kuplafolkkare och trång hyresbostad. Maten köpte vi på tarjous. Men jag trivdes nog alltid bra med livet. Money can’t buy me love.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.
Nåja, nog överlevde studenten helt utan (!) bostadsbidrag förr med. Jag bodde på Kåren i ”kolhos”, vi var 4 gossar i 2 små rum, lavoar mellan rummen, veski och dusch i korridoren. Man lärde sig att sova i tobaksrök och nojs. Att studera i rummet funka inte, jag läste min DI-examen på kemiska biblioteket. Tog aldrig studielån, något studiebidrag minns jag inte, fanns det alls? Bostadsbidrag fanns inte i alla fall. Sommar- och jullönen från cellulosafabriken räckte till mars och sen betala pappa så att jag kunde bli kvar och tenta utan att tvingas ta lån eller börja i förtid på fabriken. På fabriken var det hett, smutsigt, tungt och livsfarligt. Men nu är andra tider och studenterna ska genast ha den levnadsstandard jag fick sen som färdig DI. Den var inte så bra den heller, timassistent med studerande fru och två barn, rostig kuplafolkkare och trång hyresbostad. Maten köpte vi på tarjous. Men jag trivdes nog alltid bra med livet. Money can’t buy me love.