Välfärdsområdets stora utmaning – ICT-systemen

Under coronapandemin har vi väl alla blivit bekanta med att jobba på distans. Vi har fått lära oss använda olika applikationer (appar) såsom OmaOlo och MinKanta där man via en mobiltelefon, surfplatta eller PC uträttar ärenden över nätet.

Även vårdpersonalen har ibland behov av att konsultera kollegor och sakkunniga i olika vårdfrågor. Vilket medförde att man började planera ett stödsystem för vårdpersonalen. Ett system vilket kunde ge vårdpersonalen specialisthjälp på distans. En bra idé.

Men eftersom ingen, varken sjukvårdsdistriktet eller Åbo stad, kunde sätta upp en sådan serviceenhet i egen regi så fick vi i Åbo stads social- och hälsovårdsnämnd i uppgift att upphandla en sådan serviceenhet - en centraliserad decentraliserad serviceenhet.

Men när leverantörerna började studera uppgiften – att skapa en enhet med ett ICT-system som skulle kunna kommunicera med både sjukvårdsdistriktets system och de system som används på de olika hv-centralerna, konstaterade man snart att detta inte görs i en handvändning. Eftersom det används ett 20-tal olika system eller versioner runt om i regionen, system som inte eller mycket dåligt kommunicerar med sjukvårdsdistriktets system så rann en bra idé ut i sanden.

Man kan säga att ICT-systemen kommunicerar lika dåligt som svenskspråkiga patienter och finskspråkig personal, om inte sämre.

Därav rubriken – en utmaning. ICT-systemen är en av det nya välfärdsområdets största utmaningar. Hur integrera alla ICT lösningar? Det finns inte heller någon standardlösning som man bara så där kan plocka från hyllan. Vi talar här om 100-tals olika system.

Undertecknad har jobbat med olika systemlösningar hela mitt aktiva arbetsliv, t.o.m. för vårdbranschen, och kan se vilka utmaningar vi står inför. Och dessutom ska social- och hälsovårdens systemlösningar integreras. Utan integrerade ICT-lösningar kommer vi inte heller att kunna nå de mål som ställs för reformen.