Välfärdsområdet kommer trögt igång
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Välfärdsområdet. Så är då världens första välfärdsområdesfullmäktigemöte i Egentliga Finland avklarat. Det skedde på onsdagen 2.3.2022 med alla 79 ledamöter närvarande.
I min valkampanj ville jag bl.a. att primärvårdens effektivitet skulle förbättras så att folk fick snabbare i kontakt med hälsovården. Förutom detta har många människor diskuterat med mig hur de ser på social- och hälsovårdsreformen och vilka förväntningar de har. Optimism råder och förväntningarna är höga.
Många beklagade sig över vårdarnas usla löner och undrade om jag kommer nära den frågan.
Så icke. Välfärdsområdets temporära organisation började byggas ungefär i september (alltså för sex månader sedan!) och fortsatte med rätt måttlig intensitet fram till slutet av förra året.
Och det är långt, långt kvar. Organisationsmodellen som godkändes bygger bl.a. på nämnder, vilket ju låter bekant och förnuftigt. Problemet är bara att nämnderna saknar budget och inte bestämmer över någon eller något, utan är närmast rådgivande organ, alltså diskussionsgrupper.
Den märkvärdiga organisationsmodellen kritiserades av många ledamöter som också undrade om styrelsens 15 (!) ledamöter faktiskt ska klara av allt under de närmaste tio månaderna. Nu ställs samstämmigheten på prov och smittskyddet mot Åbosjukan måste vara i skick.
Detta visar hur långt organisationen är från att kunna börja ta ställning till de frågor som den finns till för – medborgarnas hälsa, välbefinnande och trygghet.
I alla fall fastställdes en sorts förvaltningsstadga som man kan och måste leva med – en kort tid. Cheferna för systemet påpekade många gånger att förvaltningsstadgan kommer att uppdateras så att nämndstrukturen och andra delar av organisationen småningom blir bättre integrerade med varandra.
Enligt lagen finns det tid för detta till slutet av detta år, men från början av 2023 måste hela systemet vara smort och uppe i varv. Demokratin sådan den ska vara låter vänta på sig till dess.
Det mest intressanta ur verksamhetspunkt låg bland de några motioner som en del grupper tog upp precis i slutet av mötet.
Man påtalade behovet av att ge vårdpersonalen en röst i administrationen, behovet av bättre mentalvårdstjänster och behovet av väl fungerande företagshälsovård för personalen – alla synnerligen angelägna frågor.
Vi torde komma till dessa och andra frågor inom social- och hälsovården inom ett eller två år.
Till dess sker social- och hälsovården i Egentliga Finland som förut.
Trögheten är begriplig – det förestående arbetet är enormt och arbetarna är få.
Det blir nog bra, men det tar tid, svett, tårar och tålamod.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.