Jacob Fellman 01.04.2021 06:301

Onsdagen den 17 mars råkade jag lyssna på Radio Vegas ”slaget efter tolv”. Diskussionen berörde de aktuella problemen med vaccineringen.

Det var en saklig diskussion som väl belyste problemen men som inte kom med konkreta förslag vad som nu borde göras. Att man inte skall göra politik av saken framgick, men inte hur man skall tackla ett komplext problem.

I slutet efterlyste politikern Ulla-Maj Wideroos mera solidaritet. Eftersom jag dagen före fått min första vaccindos blev jag intresserad av problemställningen och letade fram relevant information.

Den stora, av press och av sociala medier, framförda sensationen gäller Astra Zenecas vaccins möjliga farliga biverkning som lett till att åtta länder i EU stoppat vaccineringen med detta vaccin.

Vad tänker nu beslutsfattarna i Finland göra – stoppa eller fortsätta kampanjen? Efter att tagit reda på fakta i frågan blir min uppfattning att beslutet att fortsätta kampanjen är det enda rätta.

För tillfället befinner sig landet i ett kristillstånd under ett hot från en yttre fiende. Hälsovårdsmyndighetens ansvar är skydda befolkningen med så små förluster som möjligt.

Globalt har ett tiotal dödsfall bland 100 miljoner vaccinerade inträffat vilket är några fler än vad som sker bland icke vaccinerade. Det skulle motsvara mindre än 10 personer i Finland om alla vaccineras med Astra Zenecas vaccin.

Eftersom ungefär 80 % vaccineras med andra typer så kan man anta att en miljon vaccineras med detta vilket kan leda till att en eller två personer i Finland drabbas. Tills dags dato har runt 70 000 smittfall bekräftats och 800 dött i vårt land vilket i snitt är 2 per dag. I länder som drabbats hårt har dödligheten varit över 1000 per en miljon och nya dödsfall fortsätter.

Ur beslutsfattarnas synvinkel är beslutet enkelt, fortsätt erbjuda vaccinet 2 totalt är väldigt mycket bättre än 2 per dag. För varje dag man låter bli att vaccinera smittas här många hundra kanske tusen personer med några dödsfall per dag som följd.

Att tillåta pandemin att fortsätta för att eventuellt på ett år rädda ett människoliv är en oförlåtlig dumhet. Att myndigheter eller politiker i andra länder under press inte vågar stå för ett genomtänkt beslut utan stoppar vaccineringen visar på en otrolig dumhet och feghet.

Också ur individens egen synpunkt är valet enkelt. Det är inte obligatoriskt att vaccineras men om risken att dö av covid-19 är 1 på 100 och av vaccinet 1 på 100 000 så väljer åtminstone jag att vaccinera mej.

Ett annat vägande skäl till att låta vaccinera sig är att det stoppar fortsatt spridning. Att totalt isolera mig och tro att jag kommer undan utan att vaccineras är att gräva ner huvudet i sanden.

Den andra frågeställningen som diskuterades var hur vaccineringen skulle organiseras. Inte heller i denna fråga kom diskussionen med annat än med varningar och tyckte att man inte kan ändra nuvarande strategi.

Det kom klart fram att det är problem om man börjar koncentrera vaccineringen till områden med hög incidens, då blir resultatet att man följer efter och inte stoppar spridningen. Att bara fortsätta som nu är ingen optimal lösning fastän den känns rättvis.

Effektivare skulle vara att lokalisera och vaccinera först dem som är största potentiella smittokällor. Det är personer som träffar många andra mänskor och rör sig över stora områden. Det kan inte vara alltför svårt att hitta dessa om det finns vilja, och kan inte heller vara omöjligt att komma överens om att det gynnar alla om de hindras sprida smitta.

Jag tänker osökt på buss- och taxichaufförer. Andra personer i serviceyrken kommer också ifråga. Så visa solidaritet; blir du erbjuden vaccin ta emot det, är andra före i kö så acceptera det.

Det är förståeligt att en tilltagande trötthet på isolering och osäkerhet breder ut sig. Men det är beklagligt att det gått troll i debatten. Understödd av media och populister motarbetas den nuvarande regeringens åtgärder med desinformation och beskyllningar för felaktiga beslut. Som om det är regeringen som importerat pandemin, när de gör vad de kan för att klara oss igenom krisen.

Trots mothugg och slag under bältet har regeringen tillsvidare lyckats undvika en landsomfattande katastrof, hur det går framöver beror mest på hur vi personligen agerar.

Nu när ett val är på kommande så var solidarisk, rösta på personer som inte bara tänker på sin egen fördel, utan som jobbar för en framtid som inkluderar alla. Det finns många både personer och partier som sätter egenintresset först. Sprids den mentaliteten från sociala medier till kommunernas beslutsfattare sprids den senare vidare uppåt i beslutskedjan.

Jacob Fellman
Kommunalvalskandidat i Pargas, SFP

Dela artikeln