Carina Holm 03.04.2023 09:28

Åbobon Petteri Orpo, Samlingspartiets partiordförande blir regeringssonderare och är troligen landets nya statsminister.

Vad betyder det för Åboregionen att landets statsminister kommer härifrån, Siv Sandberg, forskare vid Åbo Akademi?

– Även om han naturligtvis känner till Åboregionen så kan han inte uttalat driva regionens frågor framom andra. Samtidigt har lokalkännedomen naturligtvis betydelse.

Ingen Orpoeffekt

Samlingspartiet lyckades få ett femte mandat i Egentliga Finland och Petteri Orpo fick 17 347 röster, men Sandberg är inte imponerad över hans personliga röstetal.

– Jag är inte superimponerad, men det är också präglat av hurudan han är som person. Det visar att Samlingspartiet har gjort ett bra lagspel, men man kan inte tala om någon tydlig Orpoeffekt, på samma sätt som någon Sanna Marin-effekt eller Riikka Purra-effekt.

Samtidigt är Orpos valresultat historiskt. Åboregionen har inte haft någon statsminister sedan Mauno Koivisto, SDP.

Arbetsmyror föll ut – ”obarmhärtigt”

En överraskning är att Samlingspartiets Anne-Mari Virolainen föll ut.

– Det förvånade mig, men det verkar som om nykomlingen Milla Lahdenperä har koncentrerat röster i Tövsalaområdet och Nystad, där väljarna har röstat för att få en egen invald från regionen.

Siv Sandberg säger att Virolainen inte har gjort bort sig på något sätt.

– Visst skakar det här om bland partifolket. Hon har varit en stabil arbetsmyra. Det samma gäller ju också andra partiers arbetsmyror som SFP:s Thomas Blomqvist, SDP:s Antti Rinne och SDP:s Sirpa Paatero, som också föll ut i sina valkretsar. Det är ganska obarmhärtigt.

Sandra Bergqvist gjorde ett bra val

SFP tryggar sitt mandat från Egentliga Finland med 13 787 röster.

Sandra Bergqvist fick 6 728 röster, vilket betyder att hon mer än fördubblade sitt resultat från riksdagsvalet 2019, då hon fick 2 983 röster.

Niklas Guseff kom på andra plats med 2 156 röster.

Siv Sandberg säger att det är överraskande att Bergqvist gjorde ett så bra val.

– Visst var det väntat att hon skull få många röster, men det är anmärkningsvärt att hon fick mer än dubbelt så mycket som i föregående riksdagsval. Hon har jobbat för regionen och har gjort ett bra arbete. Hon är i början av sin karriär.

Att Bergqvist fick så mycket röster förklarar Sandberg delvis med att folk gärna röstar på en vinnare.

– Också de andra SFP-kandidaterna drog in röster som bidrog till resultatet. Niklas Guseff har fört en tydlig kampanj.

Robert Seger

Tungt för andra

När det gäller andra SFP-kandidaters röster konstaterar Siv Sandberg att trotjänare som till exempel Kjell Wennström och Terhi Vörlund-Wallenius får ungefär samma antal röster i val efter val.

– Men för en sådan som Anna-Karin Tötterman som har fört kampanj i fem månader och som får ett ganska blygsamt röstetal på 245 röster måste det kännas lite tungt.

ÅA:s försvarare

I förväg var en fråga hur mycket röster skärgårdskandidaten Sandra Bergqvist skulle få i Åbo, där hon nu fick 2 058 röster.

Siv Sandberg säger att Sandra Bergqvist har lyckats profilera sig som en stark försvarare av Åbo Akademi.

– Många av SFP:s väljare i Åbo har en koppling till Akademin för att de jobbar där, är ÅA-alumner eller har ett barn som studerar där. Bergqvist har lyft fram jurist- och provisorsutbildningarna och visat resultatpolitik. Hon har varit synligare nu än för fyra år sedan och i de här sammanhangen betyder Åbo inte staden, utan Akademin.

Två år att lägga om strategin

Tidigare regeringspartier som Centern, Vänsterförbundet och De gröna förlorade mandat i valet och sitter knappast med i följande regering.

– Det blir svårare för dem att driva politiska processer nu när de till exempel förlorar den professionella stab som de har haft som regeringspartier.

Att SDP:s Sanna Marin i slutskedet av valrörelsen uppmanade väljarna att taktikrösta kom för de övriga partierna som en ovälkommen överraskning, som de inte hade förberett sig på, säger Sandberg.

– Både VF:s Li Andersson och De grönas Maria Ohisalo var sura, men frågan är om de var sura på väljarna eller på Sanna Marin.

Att de här partierna nu kommer att ha ett mindre antal personer som jobbar professionellt med partiets politik på riksplan gör att de förlorande partierna måste lägga om sina strategier.

– Presidentvalet och Europaparlamentsvalet är en annan sak, men nu måste de omgruppera sig inför kommunal- och välfärdsområdesvalen i april 2025. De valen blir en omstart inför nästa riksdagsval om fyra år.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln