Vägen till ondska är kortare än många vill inse
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det luktar förruttnelse och gammal brandrök.
Kropparna av män, kvinnor och barn ligger som de fallit längs gatorna i vårens klara solljus.
De främmande soldaterna har dragit vidare.
Mördarna är ryska meniga.
Grannens pojkar.
Vanliga killar med drömmar om framtiden, hobbyn, vänner och släktingar.
Många av dem saknar tidigare erfarenhet av krig.
Många av dem har siktat, kramat avtryckaren, hört smällen, och känt en hård rekyl i axeln.
Många av dem har gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten.
Hur har de blivit kapabla till sådan ondska?
Enligt psykologisk forskning kan vi identifiera följande sju faktorer som behövs för att förvandla normalt funtade vanliga människor till sadister som skadar och plågar andra:
1. Tanklöshet och ett första litet steg
2. Avhumanisering av de andra
3. Anonymitet
4. Urvattning av personligt ansvar
5. Auktoritetslydnad
6. Konformitet till gruppnormer
7. Passiv tolerans av ondska i form av overksamhet eller likgiltighet
I Stanfords psykologiska experiment, där man simulerade fängelse i en av universitetets byggnader, med frivilliga studenter i rollerna av såväl vakter som fångar, dröjde det inte länge innan ”vakterna” började bete sig sadistiskt.
Experimentet måste avbrytas på den sjätte dagen, av moraliska skäl.
I en serie experiment vid Yale mätte man personers villighet att dela ut elektriska stötar åt andra personer.
Enligt statistiken borde endast en procent av deltagarna ha uppvisat sadism, men utfallet blev en överraskning.
Samtliga deltagare ifrågasatte experimentet åtminstone en gång.
Vilket inte var oväntat. En viss motvillighet att utdela smärta är på sin plats.
Men trots sina dubier administrerade samtliga deltagare stötar.
Samtliga deltagare eskalerade utdelandet till smärtsamma 300 volt.
Samtliga deltagare överskred gränsen för vållande av onödigt lidande och sadistiskt beteende.
Och omkring två tredjedelar av deltagarna var beredda att dela ut potentiellt dödliga elektriska stötar.
Två av tre var beredda att döda, bara som en del av ett experiment…
Det är ett vanligt missförstånd att folk antingen är goda eller onda.
Faktum är att ingen personlighet är statisk, och ingen är immun mot rådande sociala förhållanden. Tänk dig de sju faktorerna som en serie steg på en trappa.
Varje steg är ett val.
Den sociala situationen är en sådan där du uppfattar en förväntan att steget skall tas.
Du uppfattar det som mera kostsamt att inte ta steget än att ta det.
Du följer det minsta motståndets lag och tar sju små steg.
Du inser först i efterhand att trappan ledde till helvetet.
Vägen till ondska är kortare än många vill inse.
Och just därför är det viktigt att aktivt agera mot ondska – i tanke, ord och gärning.
Som bekant görs alla val först på tankenivå, innan de kommer ut som ord.
Med ord testas valen genom att snackas i sociala sammanhang.
När det är tillräckligt mycket snack och bekräftelse i omlopp följer handling.
Tror du att du är immun och inkapabel till ondska? Antagligen inte.
Väldigt få är födda som hjältar.
Väldigt få ingriper mot mobbare utan att först behöva mobilisera mod och göra ett aktivt val till motstånd.
Om du känner press eller förväntan på att handla omoraliskt?
Lyd inte. Det är viktigt.
Ingen är predestinerad till ondska.
Moraliska val är alltid möjliga. Vi bär alla ansvar för våra val.
Även de ryska soldater som dödar oskyldiga i Putins vidriga krig.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.